En blogg från Högskolan i Borås
Här bloggar Högskolan i Borås studenter från världens alla hörn. Några är utbytesstudenter, några göra sina uppsatser och ex-jobb och några gör praktik utomlands. Följ dem under deras resor och läs om deras möten med nya människor och nya kulturer.

2009-04-30

Upplysningens väg

Jaha ja. Det är detta jag sysselsätter mig med nu. Från tidig morgon till sen kväll. Det verkliga mastodontjobbet med analysera min insamlade data har börjat. Det är riktigt klurigt kan jag meddela och ibland vet jag inte ens om jag strävar åt rätt håll. För det mesta skippar jag till och med erbjudandet om att få rummet städat med rädsla för att någon liten papperslapp ska flyga iväg. Andra gånger är datorn på väg ut genom fönstret då excel-programmet inte förstår vad jag menar. Fast som tur är i detta fall så skulle det vara svårt att få ut datorn den vägen. Dubbla gardiner, en glasruta, ett myggnät och ett järngaller sätter stopp för sådana fasoner... (Och ja, jag har kollat alternativa utrymningsvägar i händelse av brand, brandsläckaren är lokaliserad och resebrandvarnaren hänger och blinkar i taket.)
Analysen är således väldigt krävande men samtidigt är det verkligen intressant att se vad resultatet kommer att bli. Här gäller det att lägga förförståelsen på hyllan för att ta sig framåt. Idag kände jag att det behövdes lite nya vinklingar på materialet så det blev till att boka tid med handledaren. Det var skönt att få lite feedback och positiva tillrop efter att helt grottat ner sig i materialet de senaste två veckorna. Nu återstår bara att få ihop hela uppsatsen och att se vad handledaren i Sverige har för åsikter. Bara. Det låter så enkelt men snacka om att skenet bedrar!

2009-04-27

Historiens vingslag

Denna helg blev även den något utöver det vanliga då vi satte oss på bussen och åkte fyra timmar söderut. Vi lyxade till det och valde en buss som gick enligt tidtabell, med platsreservation, aircondition och servering. På köpet fick vi kedjerökande grannar och arabisk film. Hotellet vi hade bokat hade nog sett sina glansdagar för ett bra tag sedan men personalen var hjälpsam och med tillgång till både frukost och pool så kändes det väldigt bra.
Helgen ägnades åt att strosa runt på alla marknader och längs strandpromenaden. Däremellan blev det sol, bad och läsning. En av dagarna lånade jag även snorkelutrustning och förvåningen var verkligen stor då jag insåg att det fanns så vackra korallrev bara några få meter ut från stranden. För mig som aldrig snorklat utomlands tidigare var det stort att se alla märkliga växter och färggranna formationer. För att inte tala om alla fiskar som var randiga, knallorange, lila, blåa, svarta, ja alla regnbågens färger fanns respresenterade.

En av dagarna tog vi oss upp till den rosenröda staden Petra vilken är en ökenstad skapad för över 2000 år sedan. Endast en liten del av den tros idag vara upptäckt trots att utgrävningarna pågått i över 150 år. Staden är karvad direkt ur bergen och består främst av en massa gravkammare av olika status samt några offerplatser. Sandstenen skimrar i alla upptänkliga och förvånande starka färger och många av skapelserna är enorma. Några bosättningar har dock inte hittats men troligtvis bodde alla ca 20 000 invånare i tält. Idag pågår arbeten för att bevara staden så gått det går, vilket kanske inte är det enklaste med tanke på att ca 400 000 personer besöker Petra varje år... Staden är geografiskt rätt stor och har rejäla höjdskillnader så för att hjälpa folk att ta sig fram fanns både hästar, åsnor och dromedarer. Själv nöjde jag mig med att klappa denna gång men en annan gång kanske!

2009-04-23

Blandade känslor


Observationerna är slutförda! Den mest kritiska delen av uppsatsens tillkomst är i hamn! Fantastiskt skönt att nu slippa den pressen samt den press det trots allt innebär att dag efter dag och timme efter timme ta sig till sjukhuset, förklara syftet med sin närvaro och svara på värderande frågor och bli testad på sin kunskap inom sjuksköterskeprofessionen. För testar en, det gör de!
Men med observationerna avklarade försvinner ju även min naturliga koppling till sjukhuset och universitetet och därmed alla dagliga möten med alla dem jag lärt känna. Och det är jobbigt, för jag saknar dem redan. Himmel va kul jag har haft, vad många erfarenheter vi utbytt, vad många framtidsdrömmar vi klätt i ord och hur bra vi tillsammans insett att vi trivs inom sjukvården. Så det är med både saknad och lättnad i hjärtat som jag sitter här på rummet, aldrig är det svart eller vitt utan alltid både och.

Under tiden får jag nöja mig med att studera alla de olika förebyggande hälsokampanjer som verkar pågå precis överalllt. Som på väggen till det intilliggande hotellet eller i gratistidningen som stoppas ner i plastpåsen då du handlat. På sjukhuset finns ovanför varenda spritflaska informationsskyltar som visar hur du ska sprita händerna och på varenda avdelning jag besökt finns skylten ”Hospital definition of Quality – Correct and continuous performance in the right way from the first time which is cost effective.” Störst intryck gjorde nog dock de stora affischer som gör reklam för det fantastiska yrket sjuksköterska.

2009-04-19

Romerska ruiner

Min vecka har bestått av observationer, observationer och observationer. Men så fick jag på torsdag en inbjudan på arabiska och snabböversättningen inskränktes till tid och plats. Döm om min förvåning då jag på utsatt tid närmar mig platsen och möts av en hel hög vakter. Det visar sig att Jordaniens princessa, som bevis på uppskattning av hennes outtröttliga kamp för bättre sjukvård, ska utnämnas till hedersdoktor! Man känner sig verkligen lyckligt lottad då man får vara med vid sådana här tillfällen.

Till helgen samlades åter det svenska tjejgänget och
denna gång bar resan mot Jerash. Vi hade bestämt oss
för att testa lokaltrafiken och efter lite irrande i taxin, busstationen var nybyggd och låg inte där den borde
ligga, så satt vi slutligen på bussen. Priset för en resa
varierar stort i proportion till hur lättlurad du ser ut
men vi klarade oss med 6 kr för en 45 minuters resa
så vi var nöjda. Nu tar ju resan dock betydligt längre
tid än trekvart eftersom bussen avgår då den är full,
full till sista plats... Fram till Jerash kom vi i alla fall och
vi spenderade sedan några timmar med att spatsera
runt i blomsterprakten och beskåda ruinerna efter en väldigt gammal romersk stad. Det var väldigt vackert men tydligen fanns det ännu mer exotiska saker fotografera. Vi kände oss verkligen som apor på zoo då en tjej resolut stegar fram till oss, zoomar in var och en av oss och bränner av några foton mitt i vår fruktpaus, haha.

Taián mountain

I lördags morgon begav sig CM, jag och Faith oss av för att bestiga Taian berget som ligger nästan två timmar söder om Jinan. Vi kom till tågstationen lite sent men lyckades ändå få ståplats, så vi var glada och redo att bege oss. Tåget var överfullt och jag har aldrig sett något sådant innan. Tågkonduktörena tog sats och tryckte in människor och skrek åt dem att vidare in i tåget även om det inte fanns en cm mer. Jag var helt tagen! Vi blev till slut intryckta precis vid en dörr och vi var utan ord. Alla stod som packade sillar! Visst har jag sett detta på bussar, men att konduktören skrek och knuffade på människor så att de nästan ramlade var helt otroligt. Under resan skulle sedan restaurangvagnen förbi alla och det skreks och knöddes... Jag och CM var klädda i var sin T-shirt, men kineserna hade minsann de sedvanliga fyra lager av tröjor på sig utan att verka tycka det var besvärande.


Taian berget är känt för att vara det högsta i mainland China och också för att så många härskare tillbaka i tiden har bestigit berget. Kineser bestiger det låser ett hånglås utanför något av Buddhatemplen och avger ett löfte som de måste hålla.

Vi gick och gick och blev fotograferade av nyfikna kineser som vanligt. När vi hade kommit halvvägs var var vi så trötta på trappor att vi gjorde det olagliga att ta liften den sista biten. Väl uppe på berget var det kyligt och så vackert som det brukar vara uppe på ett högt berg, men inte mycket mer. Hotellen var skit rent ut sagt, vår hotellägare var otrevlig och allt var dyrt. Hotellet som vi bodde på hade två sängar och efter att ha luktat på sängkläderna fick vi veta att de bara tvättas varje vecka; vi sov med våra kläder på! På den gemensamma toaletten fanns det inget rinnande vatten och det bidrog till att urinstanken dansande vågor spred sig i hela korridoren. Dagen efter skulle vi gå upp 05:00 för att se soluppgången, men det regna som aldrig förr så det blev att vi låg kvar. 09:00 bankar någon på dörren och vi får veta att vi inte får vara kvar längre. Jag min toalettrulle och beger mig till toan, men från håll ser jag en enorm korv ligga i hålet i golvet och jag ändrar mig. Faith som är kines frågar om hon ska passa dörren åt mig, trots att hon sett avföringen, jag avböjer. Jag undrar om kineser slutat bry sig, för jag har sett detta på så många gånger innan. Inte speciellt mysigt!

Ute öser regnet ner. Vi har missat soluppgången och vi får ta lift och buss ner. Buss från stan nära Taian och väl hemma äter vi lunch på en beprövad restaurang och sedan somnar.

2009-04-15

Skaka hand med prinsen

Veckan började verkligen lyckat! Jag fick förmånen att närvara vid utdelningen av El Hassan Bin Talal Award for Scienfic Excellence. Det är ett pris som årligen delas ut till de institutioner i Jordanien som bidragit till ekonomisk, social eller kulturell utveckling eller som utvecklat sina respektive utbildningsprogram på ett mycket lyckat sätt. Denna gången fick University of Jordan ta emot två priser varav Faculty of Nursing fick det ena för sitt utbildningsutbyte med Sverige. Glädjen var uppenbar och lärarna strålade ikapp då priset mottogs från prinsen. Då vi tre svenskar (två utbyteslärare från Göteborg är också här) kommit fram till handskakningsproceduren med prinsen fick vi veta att han studerat i Lund en gång i tiden!

Hela den här dagen symboliserades av den glädje, stolthet och framåtanda som människorna här verkar känna för sitt arbete och sitt land. Och det var inte bara lärarna som bjöds med på ceremonin utan det var en härlig blandning av höjdarna på universitetet, folk från sjukhuset, lärare, elever och administratörer, alla hade på något sätt bidragit till framgångarna. Det här är kanske något vi skulle bli bättre på i Sverige; att verkligen uppmärksamma framstegen och känna stolthet över det vi åstadkommer!

Pingyao, Datong, Beijing och Chengde

Long time no writing =)

Fredagen den 3 april åkte jag och de andra utytesstudenterna nattåg till Taiyuan i Shanxiprovinsen. Därifrån åkte vi vidare till Pingyao, som är en liten tursitig men helmysig stad. Eftersom jag hade glömt mitt pass så var jag tvungen att gömma mig för att smyga in i deras rum senare på natten, då alla utlänningar alltid måste visa pass för att kunna checka in. Hela situationen var ju absurd eftersom staden var så liten så de såg ju mig gå åt ett annat håll när de andra gick in på hotellet, galet! Men de andra pratade med hotellägaren och jag fick bo där utan pass-puh! Kathy som var kvar i Jinan gick hem till mig och scana in mitt pass och maila mig det, så jag kunde visa upp det resten av resan med de andra och sedan skickade hon mitt pass med en kompis till Beijing eftersom jag skulle dit efteråt.
Men tillbaka till Pinyao. Vi cyklade runt i staden, spelade ett pokerliknande spel med en massa äldre gubbar och åkte till en gammal "courtyard".
Efter två dagar i Pingyao tog vi nattåget till Datong som visade sig vara en riktigt risig och dammig stad men den bjöd också på, enligt min mening, nästa unesco. Yunganggrottorna var helt otroliga! De är en av de tidigaste utkarvningar och som sagt helt otroliga. Man kan också hitta Hanging Monastery utanför denna stad, men vi var för ineffektiva för att hinna dit. Det är pagodor som är byggda på bergsväggar och jag såg kort från en tysk som vi träffade på stan och det var också helt otroligt, men jag var faktikst ganska nöjd att bara se det på kort...Vi besökte också några tempel i vanlig ordning, men jag känner att jag har sett de nu. Har man sett några har man nästan sett alla.

Efter helgen åkte jag vidare till Beijing och de andra till Jinan. Jag sov en natt på hotell med duschkabin och ordentlig stråle! För er är detta normalt, men för mig som duschar mitt i badrummet med messprut så är detta lyx! Jag sov som en prinsessa och dagen efter kom min pojkvän efter lunch. Vi stannade dagen i Beijing men åkte sedan vidare till Chengde, en stad fem timmar tåg nordöst. Den hade inte mycket att hänga i granen så vi stannade bara en natt och åkte sedan tillbaka. Sedan har Beijing bestått av shopping på Beijings marknadader mer eller mindre. Jag och CM gick in i någon sorts shoppingpsykos och när mamma, pappa och syrran kom drog vi ner de i shoppingträsket också =) Vi fick till och med syrran att pruta så det stod härliga till! Hur kul som helst! De marknader som vi besökte mest var i Sanlitun (det västerländska området) och Silkmarket. Dessa har snyggast saker! Annars kan man åka till en mängd andra marknader och säkert pruta mer, men då sjunker snyggfaktorn betydligt.

Nu är jag tillbaka i vardagen igen i Jinan och det är dags för middag på favvorestaurangen 50 m upp på gatan.

2009-04-14

Magsår

Jag vill gärna skriva ett inlägg om vad som händer just nu, men jag orkar inte. All energi går åt till att försöka förstå vad vi ska åstadkomma och att ha en positiv inställning. Samtidigt så känns det som att vi bara gnäller hela tiden, men när jag tänker på det så har vi inte mycket att vara positiva till. Möjligheten att vara här är så klart unik, men det räcker inte hela vägen. Vi saknar Yogya och framför allt Sverige. Idag fick vi efter mycket tjat ett dokument som ska beskriva vad vi ska prestera här, två veckor för sent. Dokumentet är så klart obegripligt och verkar inte ha någonting med verkligheten att göra. Suck!

2009-04-11

Vilken helg!

Efter att ha lyckats avverka hälften av mina observationer tyckte jag att jag förtjänade lite ledighet. Men först ett litet äventyr; ska man stanna här så länge som två månader måste man registrera sig på polisstationen och tydligen även lämna fingeravtryck. Så med ett intyg från mitt boende som kunde bekräfta var jag kommer att befinna mig under min vistelse gav jag mig av. Det var lättare sagt än gjort men med ömsesidig knagglig engelska, gester och en rad olika rum och poliser så stod jag där i utgången med en ny fin stämpel i mitt pass!
Så var det då dags för ledigheten. Den första dagen bestod av en rundtur i Amman tillsammans med en annan svensk student som jag träffade på tidigare nämnda förberedelsekurs. Vi utforskade såväl the Roman Theather och Temple of Hercules som Downtown med falafel, moské och marknader. Dagens största upplevelse var dock att högt upp från en kulle höra böneutropen eka över hela staden, en magisk känsla.
Dagen efter gjorde vi en tur till Döda Havet, nu med tillskott från ytterligare en svensk tjej som vi fått kontakt med här nere. Med en taxi hyrd för dagen kunde vi unna oss många stopp och bilder och vi fick i sakta mak rulla förbi deltagarna i det spektakulära Dead Sea Marathon. Vi fick några härliga timmar på stranden och i vattnet, trots att vi var intensivt iakttagna av många, innan vi begav oss mot Mount Nebo. Det är från det berget Moses sägs ha sett ut över Canaan, det förlovade landet och det var sannerligen en vacker utsikt därifrån.
Idag har det blivit storhandling på ett enormt affärskomplex och påskmiddag med kokta ägg så nu är jag förhoppningsvis redo för nästa arbetsvecka. Veckan här nere börjar ju på söndagar vilket känns lite konstigt men det börjar falla på plats vid det här laget. Måste även säga att det har varit väldigt skönt att träffa några andra från Sverige för att kunna prata av sig om alla de nya intrycken för hur det än är, så är det lättare att förmedla något till någon som har någorlunda liknande bakgrund och referensramar som en själv.

2009-04-07

Forskningen i världen

Jag har nu hunnit lämna barn-IVA och har istället förflyttat mig till den kirurgiska IVA. Här är det lite mer fart, fler anhöriga, fler doktorer och fler studenter och frågorna är sannerligen fler. Måste medge att det här med att göra en observationsstudie bara blir svårare och svårare; hur lyckas man med att göra anteckningar och mäta tidsintervall samtidigt som frågorna haglar och alla vill visa "sina" röntgenbilder, bilder på släkten, diskutera behandlingsprinciper, hur Sverige är, bjuda på fika och vad är det jag observerar, egentligen?
Idag tog jag därför en välbehövlig paus från sjukhuset och närvarade istället på Scientific Day som Faculty of Nursing anordnade. Det visade sig vara en presentation av det flertalet gånger diplomerade erfarenhetsutbytet mellan University of Jordan och Högskolan i Borås, dock numera till övervägande del med Göteborgs Universitet. Därefter framträdde en rad forskare som alla presenterade sina olika resultat och slutsatser. Studierna hade genomförts i såväl Sverige och Jordanien som i Storbritannien och USA. Det var verkligen intressant att få höra om alla olika nya rön inom sjuksköterskeområdet.
En forskare tog även tillfället i akt att försöka få till ett giftermål eftersom det var nästa projekt på hans att-göra-lista. Naturligtvis tackade vi alla artigt ja men underligt nog uteblev våra kontaktuppgifter på den intresselista han med glimten i ögat ville skicka runt...

2009-04-05

Dags att tänka positivt

Hej!
Jag är trött på att klaga på allt som inte fungerar här och skapa problem hela tiden. Från och med nu ska jag flyta med i kaoset och lära mig att acceptera att informationen ändras från sekund till sekund och att vi nästan aldrig får veta någonting.

Nu har vi klarat av första veckan i Cilacap med praktik på Puskesmas (indonesisk vårdcentral) och med anledning av det ska jag förklara lite om hur arbetet där fungerar. Dagen börjar alltid med en liten ceremoni av det militära slaget där personalen står uppradade framför läkaren och chefen i givakt, gör honör, sjunger nationalsången och läser en ed i kör. De första patienterna kommer ungerfär vid 8-tiden och registrerar sig i en lucka. Sedan får de vänta tills de blir inkallade i ett av rummen, beroende på vad problemet är.

Där jag var i Lördags kom vuxna patienter med icke smittsamma sjukdomar och fick träffa en sjuksköterska som mätte blodtrycket och ställde frågor om symtom. Sedan satte sjuksköterskan en diagnos och bestämde vilka läkemedel som var lämpliga. Oftast så var det en blanding mellan vitaminer, antibiotika och någon hostmedicin som jag inte känner igen eller kan hitta information om någonstans på internet. Sedan fick patienten vänta tills medicinen var iordningställd i apoteket och han/hon kunde gå hem med sina tabletter och anvisningar för användning. De flesta tabletterna tas 3 gånger om dagen och är till antalet 10.

Allt detta är väldigt långt ifrån vad vi har fått lära oss under vår utbildning, så det är viktigt att hålla ett öppet sinne. Det mest förvånande var dock att vissa tabletter krossas och blandas till ett vitt pulver som sedan läggs i små pappersark som patienten får med sig. Antibiotika blandas med vitamin C och paracetamol i en mortell som sedan används direkt till nästa patient.

2009-04-04

Det rullar på snabbt

Dessa första dagar har sannerligen rusat förbi! I tisdags morse hämtades jag av min handledare och sedan tog veckan fart. Det har varit möte med rektorn och områdescheferna för Faculty of Nursing på University of Jordan. Universitetsområdet är enormt, det tar 25 minuter bara att ta sig igenom det till fots, och rymmer en mängd olika fakulteter och ännu fler studenter.

Det har även varit möten med ledningen för Jordan University Hospital och därefter rundvisning på alla intensivvårdsavdelningar. Det visade sig finnas hela sju stycken; barn, medicinsk, kirurgisk, neurologisk, hjärta, kärl och en allmän. Jag har nu hunnit dra igång min studie och de senaste dagarna har tillbringats på barnavdelningen. Väldigt många tankar snurrar i huvudet, jag ser så många smarta lösningar som jag skulle vilja ta med mig hem och jag ser lika många lösningar där jag skulle vilja tipsa om hur Sverige gör. Samtalen med sjuksköterskorna blir därför många och dagarna blir ofta väldigt långa men det är bara kul.

Det har också blivit en hel del ny mat. Det är inte alla gånger jag vet vad jag stoppar i mig men gott är det. Både då jag blev hembjuden till min handledares familj och då jag för ca 10 kr kan äta en trerätters lunch på sjukhuset.

Överlag så har jag fått ett enormt fint och varmt välkomnande men det är jobbigt att utseendemässigt stå ut så från mängden. Många tror att jag är amerikan och det är uppenbarligen inte så uppskattat men då man väl hunnit förklara vem man är så fungerar allt bra och folk är väldigt hjälpsamma och överseende om man inte gör riktigt rätt.

Miljön överlag är bullrig och bilarna åker precis överallt, hela tiden. Det är bara att springa om man ska över vägen för någon större lucka blir det sällan. Även samtalsmässigt är det bullrigt, jordanierna verkar prata mycket och snabbt och de har tusen frågor, minst. Inte lätt att anpassa sig till det efter tystlåtna och tillbakadragna Sverige...