En blogg från Högskolan i Borås
Här bloggar Högskolan i Borås studenter från världens alla hörn. Några är utbytesstudenter, några göra sina uppsatser och ex-jobb och några gör praktik utomlands. Följ dem under deras resor och läs om deras möten med nya människor och nya kulturer.

2009-09-30

Shopping på högnivå med betoningen på hög.







Olà alla i Sverige!




Livet rullar på i Lissabon och det känns riktigt bra. Ingen riktig hemlängtan än, dock saknar jag vissa saker. Med tanke på att jag är matallergiker blir det lite svårt att läsa ingredienserna när allt står på portugisiska. Dock finns det pizza, hamburgare, svenska köttbullar, lasagne. Med andra ord är det ingen ide att fråga mig vägen till de bästa resturangerna. Nä inte riktigt så illa är det. På de resturanger vi varit på visit hos kunde faktiskt personalen bra engelska och de har hjälpt mig att komma fram till vilka maträtter som passar mig.






Vad har mer hänt det senaste ? Jag och Didar har varit två gånger på Colombo. Colombo är europas näst största Shoppingcentrum. Colombo består utav tre våningar fyllda med över 500 affärer. Priserna skiljer sig inte direkt mycket ifrån de priser vi har i Sverige. Den som letar kommer i slutändan hitta något fynd. Jag köpte ett par skor och en långärmad tröja för 52 euro, vilket är ett bra pris enligt mig. Är du i Lissabon är mitt tips att du tar dig dit. Med metro kan du ta dig dit snabbt och enkelt.






Skolan och praktiken har äntligen dragit igång och den skiljer sig på vissa plan jämfört med den svenska skolan. Varje fredag kommer vi studera alltifrån musik,teater, pedagogiska lekar, skaparkonst etc etc. Vilket är helt rätt ämnen för mig. Dock pratar lärarna på portugisiska vilket kommer bli lite svårt. Jag och Didar kommer få allt nerskrivet på engelska så vi kan läsa oss till vad de pratar om under de teoretiska lektionerna. Dessutom pratar de flesta utav eleverna god engelska och de är väldigt vänliga av sig, svarar på våra frågor och några av dem har erbjudit sig att visa oss runt i Lissabon. Häromdagen var vi på skolmiddag med hela skolan och det var kanske runt 8a killar och 60-70 tjejer. Det känns också helt okej. Förvånar mig inte direkt eftersom detta yrke fortfarande är väldigt kvinnodominerat.
Skolmiddagen erbjöd alltifrån mat och dryck till skolsånger och nollning. Jag och Didar satte oss helt spontant vid ett bord och upptäcker efter en stund att vårat bord är det enda utan bestick. Med andra ord hade valt just det bordet som tillhörde nollningen. Vi fick buga oss för de äldre eleverna,äta med händerna och sjunga deras skolsånger. En annorlunda och innehållsrik skolmiddag. Något annat som uppstod utöver det vanliga var att under kvällens gång kom det fram tjejer som ville antingen ta kort på mig eller tillsammans med mig. Kan fortfarande inte fatta varför de tycker det är så spännande med en blond kille.






Nu till praktiken. Jag har en kvinnlig handledare som pratar god engelska. Praktiken är alla tisdagar,onsdagar och torsdagar ifrån kl 09.00 - 17.00. Hon och jag har kommit fram till att vi ska göra ett projekt ihop. Projektet ska handla om den svenska skolan och den portugisiska skolan. Jämföra, se likheter och olikheter och i slutändan framställa en bok med inslag utav bilder och text. Både min handledare och jag tycker denna ide har ett syfte med djup i eftersom det kan ge alla något värdefullt. Barnen kan ställa sina frågor kring Sverige, min handledare får veta mer om det svenska skolsystemet, jag får veta mycket nytt kring deras skolsystem och även en djup insikt inom de portugisiska barnens tankar kring detta projekt. Deras tankar och funderingar är somsagt lika viktiga som de funderingar och reflektioner jag och min handlerare kommer att prata om.






Kort ifrån praktiken och Colombo :















Dagarna rullar på!

I måndags brann det i vår skola. Det var helt sjukt, vi satt på en lektion och så gick brandlarmet, men läraren sa att det är ingen fara så vi satt kvar. Men sen gick det igen och då så en röst i högtalarna att det brinner och att alla måste gå ut. Så vi plockade ihop våra saker och gick ut. Det brann i matsalen, helt sjukt!! Vi såg rök och eld! Det tog en bra stund innan brandbilen kom, det skulle det inte göra i Sverige. Lektionerna resten av dagen blev inställda så jag och Kristin gick och tog en kaffe på Barista och sen gick vi och kollade lite i affärer. Har hittat en billig affär här, Pennys, mycket rolig! Ska allt ta med Johanna och Ida dit sen när dom kommer, de kommer att älska den.

Jag har skola varje dag här, men har inga långa dagar. Men igår hade jag min längsta dag från klockan 10 till klockan 18. Det var en bra dag för jag fick reda på att min datakurs slutar innan jul den också så nu åker jag garanterat hem till jul och jag åker inte tillbaka efter jul, utan jag har fyra veckor jullov utan plugg!! Längtar så! Idag har det varit en kort dag i skolan, efter skolan gick jag och Kristin till Barista och tog en kaffe. Vi är där nästan varje dag.. Vi gillar det stället=)

Har pratat med Sanna i eftermiddag, det var så kul att höra hennes röst. Saknar verkligen henne och alla våra mysiga fikastunder och mysiga hemmakvällar!!! Längtar till jul, då vi ska ha julmys! Tycker om dej gumman! Nu ska jag snart i väg igen och träffa några kompisar på hemgruppen. Det ska bli riktigt kul och nyttigt att få prata engelska.

Nu börjar äntligen mitt schema i skolan ordna upp sig, det är bara en kurs som inte har börjat än som jag inte riktigt vet om jag ska läsa eller inte. Men har i alla fall fått ihop 25 poäng och det räcker ju med 20, så jag är nöjd. Den kursen som inte har börjat än, börjar i morgon, så det ska bli spännande att se hur den är. Det låter som en väldigt bra kurs, hoppas bara att den slutar innan jul, annars ska jag inte läsa den. Tänker inte åka tillbaka bara för en kurs när jag inte behöver poängen. Så efter skolan i morgon har jag tänkt att boka min flygbiljett hem=)

XOXO
Hanna

2009-09-28

Mobilnummer!

Tänkte bara skriva att min svenska mobil har jag inte igång här, jag har ett irländskt nummer istället. Mitt nummer som ni kan ringa och smsa är: 00353857806372. Så det är ingen idé att skicka sms och ringa på min svenska.

Haft en bra helg. I lördags var jag hemma oss Kristin och hennes boys, vi hade tacokväll. Det va så gott, det bästa jag ätit här! Tack Kristin! Sedan kom ett gäng kompisar från skolan. Det va en trevlig kväll. Igår var jag i kyrkan, sedan efter kyrkan gick jag och Sharon på bio, vi kollade på den nya Fame. Den va super! Rekommederar den starkt! Efter bion gick vi ut och åt en söndagsmiddag, mm! Nu ska jag snart gå till skolan.

XOXO Hanna

2009-09-25

Första riktiga veckan i skolan!

Nu har den första riktiga skolveckan varit. Det har varit fullt upp må ni tro. Att välja kurser är inte det lättaste här. Scheman kom inte ut förrän i måndags, den dagen kurserna började, vilket är väldigt sent och sedan ändrar dom scheman lite när som, så det är inte lätt för oss utbytesstudenter att få ihop kurser som inte ska krocka med varandra. Jag åkte in till skolan på måndag förmiddag och hämtade ett av varje scheman och satt mig för att försöka pussla ihop mitt eget. Efter många om och men har jag nu i slutet av veckan lyckats få ihop 30 poäng. Jag har varit på alla kurser utom en, eftersom den har varit inställd denna veckan, så hoppas nu att den kursen är bra så jag slipper byta! Men de kurser jag varit på verkar super. Så det ska nog bli bra det här. Kurserna jag ska läsa heter: Company Based Project, Information Technology, Business Decision Making, Irish Cultural, Communications och en engelska kurs. Det blir nog en höst med en hel del plugg. Kursen Irish Cultural verkar vara en jättebra kurs, läraren är verkligen rolig och det han säger är riktigt intressant. Vi kommer nog att få lära oss en hel del om Irland och Dublin. Även den här veckan har det blivit några latte på the Bald Barista.

Jag, Kristin och en tysk kille Simi har idag varit och besökt IKEA. Det kändes nästan som att komma hem=) Vi åt lunch där och vi handlade massa svensk mat. Jag köpte bla sill, så gott! De hade också fått fram glögg och pepparkakor, köpte inga nu dock. Men det blir garaterat fler trippar till IKEA!

































Morgondagen blir först en sovmorgon och en slapp förmiddag hemma hos tanten. Sedan ska jag in till Kristin och hennes boys, dit kommer även lite fler folk från skolan och vi ska antgligen gå ut till någon trevlig pub på kvällen. På söndag ska jag till kyrkan och sedan ut och äta med ett gäng därifrån. Så det blir nog en bra helg det här också. Skönt att ha något att göra, det går fortare då.

XOXO Hanna

2009-09-22

Knäslampor





I helgen gjorde jag och Jayne en återigen en utflykt till staden Zomba (drygt en timme med minibuss från Blantyre). Vi stannade för att göra second hand och chitenje fynd på marknaden innan vi skumpade vidare på lastbilsflak till Lake Chilwa. Där stakades vi ut med eka till ön Chisi - en avlägsen ö dit det inte kommer så många muzungus så vårt besök var uppskattat, framförallt av barnen. De blev superglada över att få bli fotograferade och framförallt över pennorna vi delade ut!







Varje dag är en dag med nya intryck, inte minst då det gäller det jag är här för att undersöka – kläder. Det är framförallt fascinerande att se hur folk kombinerar olika plagg – t.ex. kamouflagetröja, paljettskjorta, stickad mössa och jeans med applikationer i en och samma outfit.
På marknaden i Zomba fick vi bevis på att lagen om att kvinnor ska bära kjolar som slutar nedanför knäna lever kvar på landsbygden (lagen upphörde 94). Jayne bar nämligen en kjol som slutade precis ovanför knäna vilket fick en kvinna att rusa över sina försäljningshögar med second hand kläder och svepa in henne i ett tygstycke. Väldigt underhållande tyckte jag och alla andra på marknaden, Jayne kände sig dock något slampig! Jag råkade även blotta ett knä på ett lastbilsflak men inom två sekunder hade en kvinna sett till att dra ner min chitneje.

Jayne tappade sin plånbok på en av de fullproppade minibussarna vilket innebar att vi under helgen bara hade de kontanter jag hade med mig att leva på. När vi berättade vad som hade hänt blev vi dock bjudna på mat och öl och fick betala mindre för rummet vi övernattade i - malawierna är för söta!

2009-09-21

Bilder!


















Från bussturen runt stan. Här är en av alla de gamla och fina kyrkorna som finns i Dublin. Sen kom en buss med också, alla bussar har två våningar här.















Jag och Jantine (en tjej från Holland) på The Bald Barista















Kristin och Martin (tysk) på The Bald Barista


















En dag när vi gick på den stora shopping gatan fick vi se det här, en krock mellan ett tåg och en buss. Det såg väldigt läskigt ut. Men som vi vet så var det i alla fall ingen som dog.

2009-09-20

Det levande språket.



Det har nu gått några dagar sedan vi anlände till Portugals huvudstad Lissabon. Det känns som vi varit här i ett par veckor, jag syftar då inte på att vi skulle haft det tråkigt denna tiden. Istället syftar jag på alla dessa nya uttryck som ständigt måste tas in,reflekteras över och tillslut smältas ner och bli en naturlig del i ens vardag. Språket känns mer levande här än vad det gör i Sverige. Inte att människorna här i Lissabon skulle ha en gladare ton i sitt språk utan det som jag vill poängtera är att språket har för mig alltid varit en självklarhet,att kunna bli förstådd utan några direkta bekymmer. Ni undrar säkert fortfarande vad jag menar med "Språket känns mer levande här än vad det gör i Sverige". Och min poäng betonar att när man träffar folk från andra länder som inte kan svenska eller engelska får man använda sin fantasi,sin kreativiet för bli förstådd. När man viftar på händerna,pekar på saker,artikulerar tills käken nästan går av och tillslut. Tillslut förstår den andra vad jag mennar och efteråt börjar båda skratta. Sedan är det dags för rond två, med andra ord nu ska hon berätta något.
Ni kan ju förstå att svetten rinner ibland när det blir runt 10 ronder i ringen. Oftast förstår man varandra tillslut men ibland ger båda upp ,en knock out. Skämt och sido men språket känns oerhört vackert just nu. Varje lyckad konversation känns som en seger.
Just nu bor jag och Didar med 8a spanjorer, en kille ifrån Belgien och en tjej ifrån Poland. Vi har det väldigt trevligt ihop och det känns faktiskt riktigt roligt.
Sedan vi anlände till Portugal har vi hunnit med att besöka Cascais, varit på ett par rundor i smågränderna runtom i Bairro Alto och även minglat runt på ett erasmus evenemang som endast är ämnat för erasmus studenter.
Vi har också varit på möte med våran kontaktperson vid namn Isabel. Hon är väldigt bra på engelska och besvarade alla våra frågor kring busskort, olika busslinjer etc.Som jag har förstått det, så ska vi ha praktik och teori. Teorin sker på Maria Ulrich Shool som ligger väldigt nära vårat boende (gå avstånd 20 min) där vi ska ha lektioner inom bild,musik och även ta del i deras kultur när det gäller deras syn på lek för barnen. Med andra ord kommer vi få ta del av deras pedagogik när det gäller lek. Skolan är väldigt mysig tycker jag, till det yttre verkar det vara en äldre skolbyggnad men på insidan är hon väldigt moderniserad. Vi har också hälsat på våran praktikplats och jag tänker skriva mer om den vid ett annat tillfälle eftersom den skiljer sig lite ifrån den svenska "kindergarden". Kan dock berätta att praktiken ligger på en högkulle med en sådan fanastisk utsikt att vem som helst med kameran i sin hand skulle kalla det för ögongodis.
Kort ifrån utflykten i Cascais :




Relaxhelg i Dublin!

Helgen har varit lugn för min del. I fredags var jag först i skolan där vi registrerade oss och fick ett ID-kort som visar att vi är studenter på DIT. Sedan skulle scheman för kurserna kommit ut, så vi gick för att kolla, men nejdå det var inga scheman där. Så vi tänkte att vi tar en kaffe först och sen går tillbaka igen. Så fick det bli, en kaffe på The Bald Barista såklart=)! Ett café som ligger i närheten av skolan där vi brukar hänga! Sen gick vi tillbaka för att kolla scheman, det var långt ifrån alla som hade kommit ut, men några fick vi tag på. Resten får vi på måndag, snacka om sent, samma dag som kurserna ska börja. Det hade inte varit okej här i Sverige.

Efter det åkte jag hem till min tant och åt dinner. Som sagt jag får ju både frukost och dinner varje dag, lyx! Maten här i Dublin är helt okej, men inte alls som hemma, ingenting slår svensk mat. Jag kommer sakna svensk mat massor!

Resten av fredagen och hela lördagen tog jag det lungt, hade bestämt mig för att ha en relaxhelg. Jag försökte få ihop mitt schema med de kurser som jag ska läsa, men det var inte lätt må ni tro, eftersom inte alla scheman har kommit ut än. Jag har även kollat på idolavsnitten som jag har missat. Så nu är jag med på banorna igen!

Idag har jag varit i en kyrka här i Dublin. Det var roligt. Kyrkan verkar mycket bra, bra pastor, trevligt folk och bra musik. Det kommer passa mig bra. Efter kyrkan gick jag och ett par tjejer till Tempel Bar för att ta en kopp kaffe och tjata lite. Det är bra för mig att få öva min engelska.

Imorgon börjar skolan på allvar. Men som sagt, jag vet inte när mina kurser börjar än, får väl åka in vid nio och kolla scheman.


XOXO Hanna

2009-09-18

Full fart!

Det här är och kommer att bli den termin jag kommer att plugga mest. Det känns redan, men jag tror också att det här är terminen som jag kommer minnas mest ifrån. Jag har just kommit hem från min första lektion "Inclusive education", och jag är så full av tankar och influenser. Jag skulle egentligen haft en annan liknande kurs, men eftersom jag var den enda studenten som valt kursen togs den bort. Professorn som skulle haft den kursen sa att jag kunde få hoppa på en masterskurs hon hade, "Inclusive education". Svårt verkar det bli men väldigt lärorikt. Vi är 7 studenter och professorn, tillsammans diskuterar vi olika begrepp inom ämnet och lär av varandras erfarenheter. Intressant!

Trots att plugget kommer att ta näst in till all min lediga tid, har jag som bekant börjat ett antal olika danskurser. Det är så roligt! Jag skulle kunna dansa Boogie Woogie 24 timmar om dygnet med ett stort leende på läpparna, inga problem. Det är samtidigt en utmaning på kurserna att hänga med i snacket, allt är på isländska. Skratta när de andra skrattar och gör som de andra gör är min stil... haha
Dansen är också ett bra sätt att träffa islänningar på, för annars är det mest utbytesstudenter man träffar och umgås med.

Idag fick jag äntligen köpt en ny kamera, min har varit söndrig ett par veckor. Så den skall testas i helgen, då skall jag ge mig ut på äventyr, bestiga ett berg är planen.

2009-09-17

Efter en vecka!

Nu har en vecka gått sedan jag kom hit till Dublin. Det har varit en bra vecka med fint väder och fullt upp med introduktion i skolan och i staden. Den här veckan i skolan har varit en introduktions vecka och vi har fått information om skolan och även om Dublin City. Det har varit bra information men lite mycket att ta in, så hoppas nu att man hänger med på allt! Igår hade vi ett välkoms party för alla Erasmus studenter, det va roligt att lära känna ännu fler utbytesstudenter.

Idag har jag och Kristin åkt på en guidad tur med en buss runt om i Dublin. Det var väldigt lärorikt och intressant att få reda på vad som är sevärt, så vi vet vad vi ska visa de som kommer på besök från Sverige.

Det mesta börjar nu komma på sin plats. Dock börjar inte kurserna i skolan förrän på måndag och det är en hel del att fixa med innan dess. Här gör nämligen alla studenter sitt eget schema. Det innebär att man kollar igenom ett antal kurser och väljer dem man tycker verkar vara intressanta och sen måste man kolla på de olika scheman så att inte kurserna krockar. Krockar några kurser med varandra får man hitta en ny kurs. Så det gäller att se till att man väljer rätt kurser som inte krockar med varandra. Men det ska nog lösa sig. Så nu i helgen och nästa vecka blir det en hel del att fixa med. Vecka efter det hoppas jag att allt ska vara på sin plats så jag kan få in en rutin på livet här i Dublin också.

Idag fyller Mia år! Grattis gumman! Tänker på dig extra mycket idag, saknar dej.

XOXO Hanna

Feber & Fabrik







Idag ligger jag hemma på Kabula Lodge med feber. Tror att det bara är en förkylning. Chansen att man får diagnosen malaria ställd är betydligt högre än antalet som verkligen får malaria. Sover väldigt dåligt dagarna efter att jag har tagit Lariam tabletten (malaria profylax) + att här finns så mycket trevligt att göra på kvällarna tillsammans med både expats (mest britter) och malawier – tjöta, träna (!), dricka öl + att alla går upp med solen kl sex... så det är nog sömnlöshet snarare än mozzys som är boven i dramat. Känns ganska lugnt att vara sjuk just på Kabula då 95% av de som bor här är medicin studerande!

Igår besökte jag en stor textilfabrik som producerar bl.a. chitenje. Ett tunt lager bomullsdamm täckte såväl maskiner som arbetare. Det såg ut som att det hade snöat under natten. Är väldigt imponerad av männen som i sina flip-flops och stickade mössor jobbar i värmen och oljudet 7 dagar i veckan!

2009-09-14

Lite bilder från helgen















Jag ute vid kusten.















Jag och Michael i en park där vi kollade lite på fotboll.















Michael sitter och njuter i solen inne i city.















Jag på mitt rum.
Nu har jag äntligen fått igång bloggen igen! Jag kom till Dublin i torsdags natt. Min pojkvän följde med mig hit och har stannade tills igår. Det va allt lite jobbigt när han åkte hem. Men det är bara att bita ihop. Helgen har mest bestått av att kolla in stan så jag hittar överallt. Sedan har vi också fixat med Internet och massa andra praktiska saker. Det har varit en toppen helg, med fint väder och mys i stan!

Jag bor inneboende hos en tant. Jag har ett eget rum och en egen toalett. I priset ingår även frukost och middag. Det är kul att testa på att äta riktig Irländsk mat, men om jag gillar den är ju en annan sak.. Det är inte så mycket fullkorn i maten här tyvärr. Jag bor lite utanför själva stan, men det tar bara en halv timme med buss eller en kvart med tåget. Så det är helt okej.

Nu är det måndag och jag ska gå min första dag i skolan. Jag börjar dock inte förrän klockan fyra. Den här veckan i skolan har vi bara introduktion, med det blir nog en hel del information att ta in. Hoppas att det ska lösa sig, trots att det är på engelska. Det ska bli skönt sen när skolan kommer igång och så, så man får något att göra på dagarna och att man får in en rutin här också. Nu är det ganska ensamt och det finns inte så mycket att göra själv. Men tur att det finns Internet och Skype!

Saknar er där hemma!

Puss Hanna

2009-09-13

Lissabon, en stad vars väggar pratar.

Vi anlände igår till den plats som kommer bli vårat hem de närmsta månaderna och det är först nu som jag verkligen har förstått att vi ska bo här nere. Att våga lämna tryggheten i Sverige är lite som att vandra i mörker, ve inte riktigt vart stege leder. Det kalla jag för ett spännande äventyr!


Jag har åkt flygplan två gånger i hela mitt liv. Båda gångerna skedde igår. Innan avresan var jag inställd på ta lite kort när vi väll hade kommit upp i luften, men första resan ifrån Sverige till Franrike satt jag mest och var helt uppslukad av det vackra landskapet och när flyplansvingarna åkte igenom molnen. På andra resan ifrån Paris till Lissabon var jag mest trött och ville sova.

Får ta kort på hemresan helt enkelt.


Nu till Staden Lissabon även kallad Lisa.

Första intrycket av staden kan jag sammanfatta med ett ord. Kontrast.På ena sidan vägen ligger det Hotell som är utav de modernaste byggen man kan tänka sig,de riktigt glänser i värmen. På andra sidan står det byggnader som var kamouflerade med hjälp utav graffiti och höga murar som berättar om en svunnen tid. Dessa murar har dock haft sina bättre dagar om inte snarare år.


Hittills är vi nöjda med boendet och vardagen här är som ett enda stort äventyr.
Har tyvärr inte tagit så mycket kort men den som väntar på något gött väntar aldrig för länge!




2009-09-09

Bröllop





I lördags hade Carolines mammas fd. trädgårdsmästare bröllopsmottagning i församlingshemmet till en av stadens många kyrkor. En kal stenbyggnad med ett podium längst fram för brudparet och några plaststolar för de närmsta släktingarna. Gästerna satt tätt packade i rangliga stolsrader. I Malawi går man till sin farbror och frågar om lov att gifta sig. Intima ämnen, som t.ex. bröllop, pratar man inte med sina föräldrar om! Han diskuterar sedan saken med familjerna, medlar och kommer överens om hemgift.

När någon gifter sig behöver man inte vara särskilt bekant med brudparet för att komma till ceremonin i kyrkan på morgonen, eller som i mitt och Carols fall till mottagningen på eftermiddagen. Carol hade sytt mig en klänning i chitenje för att jag skulle känna mig bekväm – gulligt! Att inte hamna i centrum som muzungu (vithyad) är dock en omöjlighet. Det kändes inte direkt bekvämt att de ordnade fram en stol till mig i mittgången fast salen redan var överfull när vi kom. Fick två rara tanter till vänster om mig och en söt pojke i hawaiiskjorta på andra sidan gången som tyckte att varje foto jag tog var fantastiskt roligt. Det var bara två andra gäster som hade kamera med sig så jag drog till mig dubbel uppmärksamhet: muzungu + kamera! Vågade bara smygfot från min plats och dessutom utan blixt.

Det hela gick ut på att gästerna skulle skänka så mycket pengar som möjligt. En slags konferencier, som av skratt och hejarop att döma uppenbarligen skojade till det en hel del, kallade upp gästerna i olika konstellationer. T.ex. ”nu välkomnar vi upp brudens arbetskollegor för att se hur givmilda dem är. Trots sin krycka shakade han sedan loss ordentligt tillsammans med de som gått fram för att dansa och kasta sina sedlar i takt till musiken, mest 20 kwachas (ca 1 kr). Oftast fick brudparet stå framför podiet och hålla upp en korg som man skulle kasta pengarna mot. Pengarna samlades hela tiden ihop och räknades av en protokollförare. Hur lyckat ett bröllop anses varit avgörs dessvärre av hur mycket pengar som har samlats ihop! De gånger det var ”allmänhetens” tur att gå fram blev det fullpackat på dansgolvet. Gammal som skakade på rumpan.

Ibland gick folk fram med presenter. Då skulle den som gav presenten buga för brudgummen och räcka över paketet till honom som sedan räckte paketet vidare till bruden. Traditionen säger att man ska buga för dem av högre status så även bruden var tvungen att gå ner på knä för att ta emot presenten, sin stora vita klänning till trots. Det var en maräng i polyestersatin med paljetter, puffärm, stora pärlor runt halsen och i öronen samt slöja och tiara med röda juveler. Lite butterix-stil på det hela om ni frågar mig, men det var inte svårt att förstå vilken prakt och stolthet klänningen innebar för bruden. Kvinnornas klädsel i övrigt var allt från trasiga t-shirts och chitenje till knälånga klänningar i ”västerländsk” stil. Männen bar oftast kostym. Vet inte om det är mode här att kavajerna ska hänga ner över axlarna men kostymerna ser alltid hopplöst förstora ut.

Efter drygt ett par timmars dansande var det dags för tårta. En av de bedårande brudnäbbarna gick fram med kniven på ett silverfat. Brudparet bjöd sedan under högtidliga former främre raden på tårta. Samtidigt utbröt tumult när alla gäster skulle få varsin läsk och en liten kartong med en minipirog och en minimuffins. Alla andra öppnade sin läsk med tänderna men gumman brevid mig (som troligen inte hade några tänder) och muzungu-Elin orsakade ett fasligt sjå innan det lyckades få fram en kapsylöppnare. Carol var uttråkad och satt mest och skickade sms, hon hade bara stannat en halvtimme om det inte hade varit för mig. Vi var på mottagningen i 3 timmar (för mig kändes det som en halvtimme). Vi hoppade över tårtan (som man också skulle skänka pengar för) och försökte ta oss ut ur den kokande salen, genom den hop av människor som skrek och knuffades i hopp om att få ta del av den läsk och mat som var kvar. Många smiter in på bröllop bara för att få sig en bit mat.


Igår var en lite hopplös dag. Spenderade hela dagen med att försöka laga Carols overlock (gick nästan). Hade knappt sovit något natten innan (malaria-profylaxen och fullmånen misstänkta bovar i dramat) så jag var helt slut när jag efter en svettig bussfärd gick runt på köpcentrat utanför stan för att leta tonic till kvällens GT (min rumskompis skulle resa idag). När jag väl kom till kassan så visade det sig att jag inte hade pengar med mig och kassörskan pratade inte engelska så det hela blev väldigt omständigt. När minibussen släppte av alla nere vid marknaden istället för uppe på berget som han hade lovat (”yes we go to mountain, promise promise”) så brast det lite. Fick kämpa hårt för att stänga tårkanalerna. Vem är jag att lipa av sömnlöshet när människor omkring mig inte har mat eller skor att gå i!? Å andra sidan tror jag att det egentligen var en veckas samlade känslor av just sådana intryck som behövde få ge sig till känna!

Idag ska jag och Caroline börja jobba på en liten kollektion som hon ska ha med på en modevisning i Blantyre i början av oktober!! Först ska vi försöka oss på en provdocka i papier-mache – Jakob tack för tipset! Ska bli spännande det här...

Min blogg

Tyvärr har jag inte mycket tid och det verkar inte som det går att kopiera inläggen som jag gör mellan högskolans hemsida och min privata blogg..

Hursomhelst verkar jag inte ha tid o blogga i båda bloggarna så ni som vill veta mer om mig och brasilien kan läsa nya inlägg nästan varje dag på emmatiger.blogspot.com

Emma

2009-09-07

Första dagen i skolan

Ja, nu var första dagen i skolan gjord. Det känns som om det kommer bli bra det här. Idag fick vi en introduktion av en av kurserna jag skall läsa, den heter "Icelandic nature and culture legacy" (10 p). Vi kommer att göra fieldtrips, kolla in naturen, djurlivet och läsa Eddan och andra delar ur Sagan. Det skall skrivas ganska många papers, så jag har och göra. Man är ju inte van vid att läsa flera kurser samtidigt som de gör här, men det kommer nog gå fint.
Jag skall läsa tre kurser till, "Storyline, an approach to teaching and learning" (6 p), ha "Teaching practice" (4 p) och "Disability studies and inclusive schooling" (6 p). Så som det ser ut nu kommer det bara bli 26 poäng i höst, men det får gå. Det fanns inte någon annan chans att få ihop det med kurser och tider så.
Vi är inte så många utbytesstudenter på min institution här, ca 10 personer bara. Det flesta utbytesstudenterna som jag träffat här läser biologi, geologi och andra natur ämnen. Kanske inte så konstigt med tanke på vilket land jag faktiskt befinner mig i.

En bild från Núpur, där jag var och lärde mig isländska(!?)

Jag har börjat komma in i staden och livet här nu tycker jag. Jag hittar ganska bra och vet var det flesta ställena i staden ligger. Något jag märker att jag saknar är hus gjorda av trä. Det existerar knappt här, inte så konstigt med tanke på att det inte finns någon skog... Antagligen uppskattar jag svenska trähus utan att tänka på det, för det har aldrig slagit mig i Sverige.

Nu i veckan skall jag träffa min isländska "buddy", en fadder som skall finnas till hands om jag undrar något. Jag skall även börja ett par olika danskurser, roligt! Universitetet har en dansförening och jag skall dansa Boogie Woogie, Salsa, Lindy Hop och Swing & Rock´n´Roll där.

/Justine

2009-09-04

Köpenhamn - Blantyre

Jag höll på att bli flugen till Kilimanjaro, det blev något fel vid incheck... men som tur var kom jag fram till Malawi utan att behöva bestiga något berg med mina två, självklart för tunga, väskor. Resan hit gav en rejäl dos av intryck bara den. Den första kangan såg jag på mellanlandningen i Amsterdam, köande på planet som skulle ta mig till Nairobi tillsammans med en brokig skara resenärer; självgoda tyska backpacking-tjejer, Mattias Klum, hiphop killen med pipskägg och glittrande mjukisdräkt som inte för en sekund tog av sig sina kolsvarta blingbling solglasögon (vet inte hur han kom igenom säkerhetskontrollen) och så var det prästen i purpurfärgad skjorta och fet guldlänk runt halsen. som givetvis flög första klass. Själv var man förpassad till bakom skynket mellan en hostande japan och en ytterst korpulent herre (så pass att armstödet inte räckte till som kropps-avskiljare då det svämmade över på min sida). Jag hade i alla fall turen att bli tilldelad ett säte. Några stackare hade fått säte H trots att sätena på planet endast var numrerade upp till G. I Nairobi skrevs det inte heller ut något gate nr på infotavlan för ankomster och avgångar. Det verkade som att planen avgick i någon slags bokstavsordning... Men jag hamnade på rätt plan, fick veg-mat fast att jag inte hade förbeställt, flygvärdens beskrivning av flygrutt och taxfreemöjligheter lät som gangsta' rap och soluppgången när vi flög in över Lilongwe (Malawis huvudstad) var magisk. Utanför flygplatsen försökte jag hitta någon att dela taxi med, både av säkerhets- och ekonomiska skäl, och tillslut var det en engelsk gentleman som förbarmade sig över mitt vilsna jag och såg till att hans taxi, efter att ha släppt av honom på skolan där han arbetade, körde mig till busstationen för en rimlig summa kwacha.

Var galet trött när jag väl påbörjade den 5h långa bussresan till Blantyre, men det var ändå knappt att man ville somna från scenerna utanför bussfönstret. Som en exotisk film med tomatförsäljare, fåtöljförsäljare, något-annat-konstigt-försäljare, lekande barn (sjukt söta), kvinnor med kilovis på sina huvuden (no hands no hands), kläder som tvättas i floden, bergstoppar som skjuter upp ur den brungula marken, träd som i "Lejonkungen"...

Caroline (min kontaktperson) hade skrivit att hon skulle hämta mig när jag kom fram till Blantyre, men bussen var såklart någon timme försenad och Caroline jobbade egentligen vid tidpunkten, så där stod jag... Efter att den trevliga stationschefen erbjudit sig att ringa efter Caroline (själv kom jag inte fram på numret) skickade hon sin favorit-taxichaufför att hämta mig, plocka upp henne på vägen och sedan släppa av mig på Kabula Lodge där jag hade bokat ett rum, som jag för tillfället delar med en engelsk tjej, för att få ner priset.

Avslutade dagen med en välförtjänt kopp te på terassen (fantastisk utsikt över bergen) efter att ha funderat några minuter på huruvida jag skulle slå ihjäl den FETA spindeln eller om jag bara skulle försöka jaga ut den. De håriga benen flög åt alla håll och resten blev en platt, blöt fläck på den vitputsade väggen. Somnade på två sekunder i mitt myggnät (vilket jag försöker se på mer som den prinsessäng jag aldrig hade som liten flicka än som ett skydd för blodtörstande kryp).

Igår hade jag min första heldag i Blantyre. Försökte att inte titta på allt för jag var rädd att mitt huvud skulle sprängas av alla intryck. Åt lunch med Caroline och är helt säker på att vi kommer göra något arbete ihop. Hon blev överlycklig när jag sa att vi kunde testa på att göra en provdocka (någon som har tips på hur??) för det har hon ingen och att importera en från Sydafrika kostar på tok för mycket.

Internetanslutningen är sporadisk och långsam men ska försöka återkomma hit med jämna mellanrum. Många kramar