En blogg från Högskolan i Borås
Här bloggar Högskolan i Borås studenter från världens alla hörn. Några är utbytesstudenter, några göra sina uppsatser och ex-jobb och några gör praktik utomlands. Följ dem under deras resor och läs om deras möten med nya människor och nya kulturer.

2011-09-30

Framme




Min inre spotifylista över låtar som varit som soundtrack under min resa ser ut ungefär såhär: Tåg genom Tyskland/ Österike: bitter sweet symphony, Vidare neråt Bulgarien: The passenger, och ett antal olika Beatles låtar i Turkiet och på flyget. Senaste tiden i Mumbai har det varit svårt att höra inre musik för allt brus, liv, kommers, men en titel: längtan till landet.

Och nu är jag här, efter tolv timmars nattåg, på landet, Madhya Pradesh, Indiens småland. Jag blev hämtad av min vän på stationen och hans granne körde. Framme en dryg timma senare på vägar av varierande kvalitet blev jag välkomnad av hela familjen, min väns föräldrar, syster, fru och son. Dessutom femtiotalet barnhemsbarn varav jag träffat ca hälften innan.

Familjen har kor, getter några höns, två hundar och två jättesöta killingar som är ca en vecka gamla. Förra veckan sågs här ormar och min vän dödade en stor giftorm på barnens väg till skolan. Flera barn har sett ormar inne i sitt hus också, men nu har man lagat alla sprickor med betong så att det inte ska kunna komma in några. Alla ormar här är potentiellt dödliga, så jag tittar noga var jag sätter fötterna.

Jag har läst en del och fått kontakt med någon som kan ge mig tillstånd att göra mina fältstudier i skolan. De närmaste dagarna ska jag försöka få tillträde till skolor och hitta barn till studien och få tillåtelse från deras hem. Jag skulle registrerat min närvaro hos polisen idag, men han var inte där. Strömmen har varit av hela tiden förutom någon timma då och då. Samma sak med internet. Och min nyinköpta mobil ger ingen teckning alls.

Jag kan emellanåt bli lite stressad av att saker inte går min väg med en gång, men jag tror att det ändrar sig över tid. Alltså inte att allt kommer gå min väg, men att jag kommer släppa stressen, det hjälper knappast någon. Far i huset tog mig till krukmakaren idag. Han är nittio år och fortsätter att göra tegelpannor, krukor och tegelsten. Jag hade inte trott att denne man var en dag över sjuttio. Han verkade fullt upptagen med arbetet men inte ett dugg stressad. Det är festivaltid, det är guden Dunga som firas och vägen till templet är full av pilgrimer.


Som svensk ska man absolut inte dricka okokt vatten i Indien! Men det har jag gjort, av misstag, typ två munnar. Jag drack genast bakteriedödande medel och tog mjölksyratabletter. Det har gått några timmar och jag har känt ett konstigt sug i magen. Men jag lever och mår bra. Kanske går jag styrkt ut detta? Allt gott! /Emil

2011-09-28

Living the Portuguese dream

Hej/Olá!

Igår var jag och Fatima lediga. Vi bestämde oss för att åka till stranden Carcavelos för att sola och bada och testa på att surfa. Stranden ligger lite utanför Lissabon närmare Cascais, vi var tvugna att ta tåget dit. Redan för några dagar sedan bokade vi en surflektion.Att på testa på att surfa är något som jag har drömt om sedan jag var liten. När jag var liten älskade jag att titta på när Blue Water High visades på tvprogrammet Sommarlovsmorgon.

Så igår när jag vaknade var jag både pirrig och nervös. När jag och Fatima hade kommit fram till Carcavelos fick vi gå en bit för att komma till stranden. När vi hade kommit fram letade vi upp surfskolan, Angels surf school. Utanför den lilla surfskolan välkommnades vi av vår lärare Carlos. Han gav oss helteckande superslimmade våtdräckter. När vi hade bytt om gav han oss var sin surfbräda som vi fick bära ner till slutet av stranden.

Vi började lektionen med uppvärmning, vi joggade på stranden och stretchade våra muskler. Sedan gick vår lärare igenom surftermer, pratade särkerhet och visade oss grundpositionera inom surfing. Han hjälpe oss också att klura ut vilket ben som ska stå fram respektive bak på brädan. För att klura ut detta fick vi hoppa över två surfbrädor som låg utplacerade på stranden. Det var dock ändå svårt för Carlos att klura ut hur jag och Fatima skulle stå, men efter lite träning från min och Fatimas sida löste vi det tillslut. Vi kom fram till att jag skulle stå med höger ben fram och vänster bak.

Väl ute i vattnet hjälpe Carlos oss med att få fart. I början var det jättesvårt att balancera på brädan men efter ett tag gick det lättare. Jag klarade dock inte att stå på brädan, det var mycket svårade än vad jag hade tänkt mig. Men det var superkul! Att bara paddla och ge sig ut på havet var verkligen som en dröm som gick i uppfyllelse.

Lektionen med "Professor Carlos" varade i lite mindre än de 90 minuter som vi egentligen skulle hållt på, i slutet av lektionen försvann nämligen vågorna, och vattnet blev farligare på grund av tidsvattnet. Innan vi lämnade skolan bestämde jag och Fatima oss för att köpa ett surfkort var,innehållande fyra lektioner. Så detta var inte den sista gången som jag och Fatima gav oss ut bland vågorna i Carcavelos, på återseende!



2011-09-27

Mumbai






Jag landade i går morse klockan fyra lokal tid. Jag har ägnat dagarna åt att hitta ett billigare boende, finna någon som kan översätta dokument till hindi, köpa mobil och simkort samt skaffa trådlöst internet.

Tiderna har förändrats sedan jag var i staden senast för nio år sen. Kvinnorna har i de flesta fall lagt av sig sina saris och likt männen skaffat västerländska kläder. De svartgula taxibilarna utgör inte längre en självklar majoritet av bilparken. Det finns dessutom ganska många utlandstillverkade bilar. Det anrika hotellet Taj Mahal har utsattes för ett terrorattentat 2008, då bl.a det övre tornet stacks i brand. Nu är det återuppbyggt och runt området dräller det av poliser och avspärrningar.

Jag bor snett bakom det brittiska skrytbygget från viken sett. Även jag bor i ett brittisk hus men med en något ödmjukare framtoning. Frälsningsarmens red shiled house har de billigaste och troligen mest välstädade rummen i down town Bombay. Detta till trots smög sig en liten mus in på rummet nu på kvällskvisten. Jag tror inte den har gått, men jag har en överslaf, så det känns rätt ok.

Förutom att det monetära välståndet syns tydligt så syns också fattigdomen mindre tydligt, altenativt har jag fått en annan referenspunkt sedan jag var i Kolkata för sex år sedan. Att de fattiga inte längre syns lika mycket i turiststråken kan bero på att det är få turister här nu, eller på att horderna av poliser och nyrika på något sätt håller dem på avstånd.

Blöjbarn utan byxor och småttingar som kryper omkring på äckliga trottoarer får mig att vilja gripa in och det är lätt att ge en sedel till en mamma som ber om mat till sitt barn. Hjärtat ska vara med, men också hjärnan. Om man vill verka för en långvarig förändring är det kanske så att jag vet för lite om vem som verkligen behöver hjälpen. En kvinna jag mötte hävdade med bestämdhet att ris-påsen hon behövde köpa kostar 300kr. Affärsinnehavaren kunde intyga! Samma situation har jag stött på både här och i Kolkatta så jag avböjde den shoppingturen. Organisationer vet ofta bättre och tills dess får det bli små saker med stor kärlek som Moder Teresa sa.

För att avsluta med något upplyftande så är här galet varmt! Jag dricker tre-fyra liter om dagen och kissar väldigt lite. Maten är supergod, folk är hjälpsamma och trots att jag gav mig på en av gatans mer tvivelaktiga specialitéer igår mår jag fortfarande bra i magen. Jag har kommit över den första rädslan för att varje tugga är potentiellt dödlig. Frukosten på bilden består av tomatomelett utan ägg, toast, vatten och kaffe, jodå, det där hudfärgade i den bege muggen är kaffe, indian style! I morgon kväll bär det av med tåg till byn där jag ska bo och göra fältstudier i 8 veckor.

2011-09-26

Festival da luz och Ikea!

Hej/Olá

Idag har det varit väldigt varmt här i Lissabon, det känns helt otroligt att fortfarande kunna gå i shorts och linne i slutet av september. Temperatuten har varit mellan 28-30 grader. Men nog om vädret, i det här inlägget tänkte jag skriva om vad jag gjorde i helgen.

Jag spenderade helgen hos João och mina svärföräldrar i Sintra. Sintra är en liten stad, men en stad fylld med kultur och spektakel av olika slag. I fredagas påbörjades festivalen kallad "Lumina, festival da luz" och den avslutades i söndags. Festivalen som på svenska kan översättas till "Lumina, ljusfestival", bestod av olika ljusarrangemang uppsatta runt om i Sintras älsta delar, både i parker och på byggnader. Festivalen lockade många besökare, och själv besökte jag festivalen i lördags kväll och jag blev helt betagen av hur vackert det var.


Under söndagen besökte jag Ikea som ligger utanför Lissabon, jag behövde nämligen köpa några praktiska saker till mitt studentrum. Det var en underlig känsla som jag fick när jag steg in i varuhuset. På något sätt fick jag en känsla av att vara "hemma". Kanske var det för Ikeas utsida bestod av de svenska färgerna gul och blå. Eller så var det för att jag förstod alla varornas namn.

Inne i varuhuset åt jag, João och mina svärföräldrar svensk husmanskost bestående av köttbullar med brunsås, potatis och lingonsylt. Det smakade himmelskt! Aldrig har köttbullar med lingonsylt smakat så gott. Jag njöt av varje liten tugga! Innan vi lämnade Ikea så köpte jag med mig lite svensk mat. Inne i Ikeas mataffär drogs mina ögon till ett paket ballerinakex, och jag kunde inte låta bli att le. Detta måste bero på min svenska själ. I affären köpte jag sill, knäckebröd och godisremmar med jordgubbssmak.


Det var allt för mig för den här gången. Até logo!

2011-09-25

"Casa dos pastorinhos de Fátima"

Hej/Olá!

Innan jag börjar berätta om mina två första veckor på praktiken, vill ja be om ursäkt för att jag inte har bloggat på ett tag. Jag kan dock förklara mig med att intrycken har varit många och det har gjort det mycket svårt att skriva. Jag ska nu försöka samla tankarna och försöka skriva ner det mesta som jag har varit med om.

Förskolan Casa dos Pastorinhos de Fátima ligger en bit bort ifrån där jag bor, ska man vara exat så går jag 30 minuter varje morgon för att komma dit. Enligt mig själv så är det inte så långt eftersom promenaden dit är även den fylld av intryck.

Nåväl, som jag berättade tidigare så heter förskolan Casa dos Pastorinhos de Fátima och är både statligt och privatägd. Från utsidan ser inte byggnaden ut som en "vanlig" förskola, eftersom den är placerad i ett hyreshus. I dörren in välkommnas man av en portvakt, och han är alltid den man först säger godmorgon/bom dia till.

Förskolan är katolskt och förskolans högste chef är prästen. På förskolan finns det barn mellan 0-5 år, antalet inskriva barn på förskolan är ca 200. Min handledare heter Sofia och är förskolelärare i en barngrupp på 20 barn, barnen är i åldrarna tre-fem år gammla. Hon har jobbat på skolan i nio år och har själv läst på universitetet ESEI Maria Ulrich.

Från min första dag kommer jag ihåg att jag blev väl bemött och presenterad. Under min första dag fick jag också känna på hur det känns att inte förstå allt vad som sägs. Det jobbigaste med språket är att inte förstå allt vad barnen säger, för att exempelvis kunna skoja eller kunna hjälpa dem.

Nu så här i efterhand kan jag säga att dessa två veckor på praktiken med min handledare Sofia och barngruppen har gett mig så mycket, både känslomässigt och språkmässigt. Jag har kommit barnen närmare, och genom att delta i barnens lekar och med deras och Sofias hjälp lär jag mig nya ord varje dag.


Jag och Sofia har påbörjat ett litet projekt med barnen som jag skulle vilja kalla för "Älgen och den svenska skogen". Jag vet inte hur länge vi ska hålla på med projektet, men som början fick alla barnen göra var sin älg (av sina händer och fötter). Steg två består av att göra en skog där älgarna och andra svenska djur ska få bo i, detta påbörjade vi i fredags. Vi har också lekt rörelselekar som handlar om älgar. Jag har märkt att projektet har gjort barnen mer nyfikna och uppmärksamma på vart jag kommer ifrån.

Som avslutning vill jag visa några bilder från praktiken:






2011-09-24

Budapest-Beograd- Istanbul






Detta är det sista inlägget från Europa och gränsen till Asien är ca 1 km bort. Nattåget från Budapest var varmt. Jag blev väckt två gånger av sura passkontrollanter. Tredje väckningen sköttes av en något gladare herre som drog i lakanen för att visa att han ville ha dem på stuts. Han kom sedan tillbaka och visade att han ville ha 2 Euro från oss var, för besväret.

Stationen i Beograd är föga större än den i Borås och ger ett mycket slitet intryck. Jag kände mig något vilsen och bortkommen. Det visade sig emellertid att man blir erbjuden hjälp så fort man öppnar en karta och att man kan få en juste kaffe och spenat/ostpaj för 13kr! eller ett halvkilo plommon för fyra kronor. Staden är vacker! långt ifrån så piffig som Budapest men med blottad själ.

I Budapest besökte jag the house of terror som tydligt berättar om och tar avstånd från de övergrepp som begicks i Nazismens och kommunismens namn. I Beograd har kanske bearbetningen av historien inte kommit lika långt och de forna ledarna upplevs kanske inte demoniska på samma sätt, än?

Det var med visst vemod jag lämnade staden i går morse. Beograd- Istanbul expressen har tagit mig i sakta mak genom Serbien, Bulgarien och en bit in i Turkiet och med försening, minus tidsförskutning tog det 25 timmar. En fantastiskt vacker sträcka!, höga berg och vackra slitna bilar och byggnader. I morgon kväll bär det av med flyg till Indien och Mumbai.

2011-09-23

Lägenhetssökande..

Ahoj!

Som ni kan se spenderar jag dagen åt att leta efter ett rum (snarare än en egen lägenhet), man kan ju inte bo på hostel hela livet. Även om det är väldigt trevligt. Innan jag kom hit var jag lite orolig över att bo på hostel, man är ensam fast man bor tillsammans med andra (jag delar rum med 9 andra tjejer) vilket betyder att man behöver (måste inte) vara väldigt social. Jag kan erkänna att jag är lite rädd för att vara ensam. Men faktum är att det är super trevligt, man får ju även öva på sin engelska och det känns det redan som att min engelska blivit lite bättre än i onsdags, det går enklare att formulera meningar osv. Många av de som jag träffat här är från Kanada, Australien och Nya Zeeland.
Att leta rum är ett ganska tråkigt sysselsättning och än så länge ahr jag inte fått så många svar på mina samtal, sms och mejl. Mitt "kontor" i baren i källaren.


Onsdagskvällen blev en mycket trevlig historia. Jag mötte upp Dan vid fakulteten som jag skall studera vid och han visade mig runt i stan och vi tog några öl. Prag är otroligt vackert när det är mörkt, speciellt om man åker över floden. Alla lampor från staden och broarna speglas i Vltavas vatten. Tyvärr hade jag ingen kamera med mig!
Efter det åkte vi till hans vänner som satt runt en eld vid Vltavas strand. De spelades gitarr och sjöngs med i tjeckiska sånger, jag förstod ingenting men det var en upplevelse. Den upplevelsen hade jag inte fått vara med om ifall att jag inte hade velat ha någon buddy. Om du skall åka utomlands och blir erbjuden en buddy, ta till vara på tillfället!

Under torsdagen sov jag ganska länge då jag var hemma sent kvällen innan. Jag tog mig in till stan och skaffade ett tjeckiskt telefonnummer och tittade runt Staré Mesto vilket är Gamla stan. Jag gick mest runt Gamla stans torg, det finns otroligt mycket mer att se i stadsdelen. Vid torget ligger sevärdigheter som det astronomiska uret (från 1410), rådhuset och olika museum samt turistiga uteserveringar. Just nu pågår där även en matfestival där du kan äta och dricka tjeckiska specialiteter samt lyssna på musik då olika band spelar. Trots att det var ganska soligt och varmt så ser vädret väldigt grått ut på bilderna nedan.
Då jag lämnade Borås var hösten verkligen kommen, det regnade konstant. Här är hösten på väg men inte alls som hemma. Skall försöka skriva oftare så att det inte blir så långa inlägg!

Na shledanou!






2011-09-22

A walk in the Typical Spanish Street. (Toledo)


You could not forget the Spanish Streets once you have been there. They have magic and a different kind of attraction in them.
I filmed this video on 1 August, 2011 in Toledo. This city is one of the best cities to see the Spanish architecture, culture, lifestyle, handicrafts and street life. It has a brilliant history and is home to some of the brilliant minds of past centuries. 


2011-09-21

Prag!


Ahoj!

Min tanke var egentligen att gör ett inlägg innan det bar sig iväg med det var lite för mycket att tänka på just då: se över packningen (ångest- har jag allt med mig?), ledsamhet över att lämna sambon, längtan att komma iväg. Ja, allt for igenom mitt huvud igår.
Jag heter Anna Hagelin och är 24 år gammal. Sedan 2009 bor jag och studerar till bibliotekarie i Borås. Från och med idag och en termin framåt kommer jag att bo och studera i Tjeckiens huvudstad Prag som erasmusstudent. Jag har besökt Prag en gång tidigare och tyckte att det var en helt fantastiskt stad. Det är vackert, finns mycket att se och göra, lätt att ta sig runt, det finns en stark ölkultur. Inte nog med det, en termin utomlands är en möjlighet som kasnke aldrig kommer igen. Du utvecklar din engelska (förhoppningsvis) och lär dig nya språk (?), träffar nya människor eller kanske till och med kommer lite närmre med att förstå sig själv. Vidgar vyerna helt enkelt. Behöver jag förklara ytterligare varför man skulle välja att lämna Borås för Prag?

Som sagt har jag ju redan anlänt. Min färd startade hos min syster i Sölvesborg, där jag ställt klockan på 4:45. Efter ca 3 h sömn gick det förvånansvärt lätt att ta sig upp ut sängen, trots mörkret. Äventyret väntade. Efter 2 h på tåget mot Köpenhamn tog jag flyget från Kastrup till Prag, vilket endast tog 1 h och 20 min.






Väl framme mötte min "Buddy" Dan upp mig, som jag blivit tilldelad via institutionen jag skall studera vid (Faculty of Arts) vid Charles University. Detta var ju inget tvång men jag tyckte att det var skönt att träffa någon i ett främmande land och som kunde hjälpa en förstå hur man tar sig fram via kollektivtrafiken lite bättre. Dan hjälpte mig hitta hostelet kallat Sir Toby's som jag skall bo på tills jag har hittat ett rum och sedan lunchade vi. Jag åt Svičková som är en typiskt tjeckisk rätt: bröddumplings med kött, sås gjord på grönsaker, en citronskiva med grädde och tranbärssylt på och självklart en öl till det. Det var väldigt gott, men mättande!

Introduktionen på Faculty of Arts är inte förrän den 27/9, kurserna startar 3/10, så tills dess är jag ledig och har inget bestämt. Leta efter ett riktigt boende är förstås ett måste, trots att mitt hostel är riktigt fint och mysigt, och upptäcka staden. Får se vad kvällen har att erbjuda!



2011-09-20

Göteborg- Budapest













Jag kom säkert till Lund igår. Eftersom jag har drag av kändisnördighet får jag kanske berätta att Peter Siepen var på samma tåg från Göteborg, iklädd en föga diskret, men rätt fräck kaptenshatt. Det var skönt att tillbringa första dagen borta i vänners lag, god mat, teologiska djupdyk och en nåd att få sova i ett hem. Tack!

Alldenstund jag stod redo att lämna Lund arla förmiddag och tåget från Köpenhamn gick 18.20 beslöt jag göra omvägen Hälsingborg- Helsingör. Jag vinkade till hejdå till Sverige från soldäck. Fint! Och jag blev inte sjösjuk!

I vårt grannlands huvudstad gick jag, med all packning, en lång bit ”på känn” i tokig riktning. Sedan jag fått en karta och lunchtips, gick jag ändå längre bort. Jag kom, efter att jag tittat noggrannare på kartan sedermera till en restaurang med grym hummus och tzatziki. När jag tillbrädden fyllt tallriken med kalla läckerheter tipsade personalen om den varma delen av buffén som jag missat, det blev till att ta ett nytt lass, med mer hummus och tzatziki. Sen var jag mätt! Heilge Ands kyrkan längs Ströget hade öppet och jag tog tid till en stunds bön, meditation och, ja, en tupplur också.

Köpenhamn känns hippt på ett rätt avspänt sätt. Nästan alla cyklar, en del tar cerat, röker eller äter Mc Donaldsmat samtidigt som de trampar runt. Förutom miljömedvetna, retrohippa vardagscyklister var flera stora gator avspärrade. På dem var det cykeltävling för proffshojjare med strömlinjeformade starwarsklonhjälmar. Det kändes som när det är världscup i Åre och toppluvesvensson får lägga om sin nerfart för dem med tajta kexchokladmönstrade overaller.

I skrivande stund sitter jag på nattåget mot Amsterdam, jag ska emellertid hoppa av och byta i Fulda, Wuerzburg och Lintz innan jag kommer till Budapest vid 16.49 i morgon tisdag.

...Har nu kommit till Budapest efter ca 23 timmar på tåg. Hyr ett rum av Rosa, en trevlig tant som haffade mig på stationen. Har noterat att Peter Siepens hattsmak slagit igenom hos den tyska polisen, kul!

2011-09-18

Sintra/Cascais!

Hej/Olá!

Hur har ni det i Borås? Här i Lissabon har jag det bra, jag trivs och jag börjar känna mig hemma. Helgen spenderade jag i Sintra och i Cascais. Jag och João åkte till Sintra med tåg i fredagskväll och jag kom tillbaka till Lissabon under söndagskvällen.

Sintra är en mycket vacker och en nästan sagolik stad som ligger några få mil utanför Lissabon. Staden är liten till både storlek och invånarantal, men är en mycket känd stad i Portugal. Staden är känd för sina palats där kungligheter har bott, sin moriska borg, natur samt sina vackra stränder.




Under lördagen gjorde vi en snabb visit till Cascais (en stad i närheten av Sintra) för att hämta våra tröjor och nummerlappar till söndagens springtävling. Loppet var dock bara på tre kilometer från Estoril till Cascais.

Lördagen avslutades med att jag, João och min svärmor besökte ett av Sintras gamla plalats, Palácio Nacinal de Sintra för att se på finalen av ett sångprogram som har pågått under sommaren. Åtta amatörsångare deltog i finalen och fick sjunga en låt var (och de sjöng bara portugisiska låtar). Det var många som var där och tittade och hejade på sin favorit, och jag fick en känsla att programmet "Canta comigo" var något väldigt populärt bland det Portugisiska folket. Eftersom kvällen var ganska kallt såg vi inte hela programmet live utan åkte hem och såg det sista av programmet på tv:en, strax innan klockan tolv på natten hade de utsett en vinnare.










Jag var tvugen att vakna tidigt idag för att vi skulle springa loppet på tre kilometer mellan Estoril och Cascais. Jag deltog i ett team som kallades för "Os Sintrenses" (vi från Sintra). Strax efter klockan halv tio gick startsignalen och loppet hade börjat. Solen strålade och det var många som deltog. Loppet startade precis i närheten av Casino Estoril och jag sprang i mål i Cascais centrum, precis utanför Hotel Baía. Loppet gick bra och jag kände mig väldigt stolt när jag sprang i mål på 16 minuter och fick min välförtjänta "guld"medalj.







2011-09-17

Sista kvällen hemma


Emil Aler heter jag och är inne på min sjunde och sista termin till lärare i förskola och förskoleklass. Jag har hunnit bli 28 år. Innan jag bestämde mig för att utbilda mig till förskollärare jobbade jag i Borås som murare. Jag bor nu med tre vänner i ett kollektiv i samma stad och trivs som bäst.

Så, varför då krångla till det och skriva c-uppsatsen i Indien? Kanske för att jag enligt min mor, och stundtals till min mors förtret, har en fallenhet för att krångla till det? Eller för att jag gillar att retas? En alternativ förklaring är att jag tror det är bra att ta ett steg åt något håll, framåt bakåt eller åt sidan och få perspektiv på vad man pysslar med. En två-månaders Minor Field Study passar för ändamålet perfekt!

Jag har haft glädjen att få åka till Indien två gånger förut och där träffat barn vars vardag ser helt annorlunda ut än min gjorde för drygt 20 år sen i en liten by i sjuhäradsbygden. Jag har en längtan till Indien och möten med de stora och små människorna. I mötet får jag tillfälle att pröva hur de spår som lärarutbildningen satt i mig och mina tankemönster står sig i en annan kontext. Planen med C-uppsatsen är att jag ska följa med i vardagen hos tre barn i förskoleåldern på den indiska landsbygden och beskriva vad jag ser.

I morgon börjar jag min långsamma mak mot Indien och Madhya Pradesh. Krångel igen? Ja! Jag hade gärna åkt tåg hela vägen för att det är trevligt och miljövänligt, men det låter sig inte göras av ekonomiska, tidsmässiga men främst politiska och säkerhetsmässiga skäl. Morgondagens deletapp går till vänner i den exotiska staden Lund. Därifrån bär det sedan vidare på räls genom Europa mot Istanbul. Från Istanbul flyger jag sedan till Mumbai (Bombay) och efter någon dag tar jag tåget inåt landet, delstaten Madhya Pradesh och vidare till den by där några vänner låter mig bo hos sig.

Väskorna är packade och vägda (olika vikt varje gång), golvet är moppat och kryddlandet skördat. Jag har sagt hej då till nästan alla, och insett att avsked inte blir lättare med åren. Frid! och ta väl vara på er, så lovar jag att göra desamma!

2011-09-13

"Olha bolinha e bolacha Americana"

Hej/olá!

Detta inlägg kommer ni att få läsa om min helg i turistorten Albufeira i Algarve. Det var mitt tredje besök i staden som ligger vid Portugals soliga kust. Jag reste dit med min pojkvän João och mina svärföräldrar. Vi solade och badade på stränderna Praia dos Arrifes och Praia de São Rafael.

Vi vaknade tidigt i lördgas för att sedan bila ner till Albufeira. För att vara exakt var klockan sex då jag vaknade och vi åkte runt sju. Vi var framme i huset i Abufeira klockan tio, och klockan elva låg vi redan och solade oss på stranden. Under dagen badade, solade och snorklade jag i det klara vattnet. Vilket vi gjorde den mesta tiden av både lördagen och söndagen. Helgen var väldigt avslappnad, och jag bara njöt av utsikten ut över atlanten, solens värmade strålar och av vågornas brus. Lördagen avslutades med en kvällsmat och sangria på en restaurang som ligger precis på stranden. Jag åt fisk "dourada", och den smakade utsökt! Nu har jag fått erfara en ny Portugisisk maträtt.

Något som är väldigt typiskt Portugal är att varje dag kommer det en försäljare till stränderna som säljer "bolinhas"med eller utan kräm (nu också med choklad), nästan som krämbullar och "Amerikanska kakor", liknande mjuka våffelrån. Försäljarna har en liten bjällra på väskan så att man hör när de kommer, och när de ropar "olha bolinha e bolacha Americana", gäller det att ha Euron framme om man vill köpa något riktigt gott, ibland också ganska mättande.

Söndagen spenderades även den på stranden, där jag mest badade bland höga vågor. Efter två helt fantatiska dagar vid Portugals kust måste jag erkänna att jag har blivit någon nyans brunare, och har blivigt några erfarenheter rikare.


Här kommer några bilder från helgen: