En blogg från Högskolan i Borås
Här bloggar Högskolan i Borås studenter från världens alla hörn. Några är utbytesstudenter, några göra sina uppsatser och ex-jobb och några gör praktik utomlands. Följ dem under deras resor och läs om deras möten med nya människor och nya kulturer.

2012-11-28

4 dagar i Milano!



Tjenare allihopa! Nu är jag tillbaka på tysk mark efter 4 dagar i Milano, Italien. Jag har haft en underbar tripp och vet knappt vart jag ska börja, men vi hade det underbart. Ännu ett minne för livet. Vi Erasmus kan ju behöva en avstickare från alla studier ibland?!

! Varning för alla som är känsliga för mycket text, titta bara på bilderna istället !

Vi valde att boka "Surprise booking" med Germanwings. Det innebär att man väljer flygplats, i vårt fall Stuttgart, för att sedan välja datum för dit- och hemresan. Efter det så väljer man mellan olika kategorier så som party, shopping, kultur m.m. vilka i sin tur kan slumpmässigt placera en i någon av de städer kategorin innefattar. De ville uppenbarligen skicka oss till Milano, vi tackade och tog emot!

Bussen till flygplatsen avgick fredag morgon kl. 04.40 och flyget i sin tur kl. 06.40. Med tanke på att det var fest i torsdagskväll/natt så sov jag ca. 2 timmar den natten. Flygresan till Malpensa utanför Milano tog endast 1 timme, vi hann knappt titta ut genom fönstret, men när vi väl gjorde det så såg jag alperna för första gången i mitt liv, vackert!
Väl på Malpensa flygplatsen några mil utanför Milano lyckades vi hitta ett tåg in till Cardona station i centrala Milano och sedan vandra längs gatorna i stadsdelen Centro Storico till vårt hotell, Hotel Ariston. Även om det bara var 3-stjärningt var kändes det aningen exklusivt på hotellparkeringen...
... eller vad ska man säga? Killen som körde den var någon form av kändis, troligtvis fotbollspelare och hade alltid katten med. Har man pengar så har man.

Fredagen spenderades med att traska runt som zombies efter utebliven nattsömn men vi hann med att besöka Convent of Santa Maria della Grazie där Leonardo da Vinci's målning från runt år 1495, The Last Supper finns. 
Kändes som jag var mitt i filmen da Vinci koden! Tyvärr, inga bilder inuti, så lånar en istället, för er som otroligt nog kanske inte vet vad jag pratar om.
Vi var tvungna att boka 15 minuters besöket flera dagar i förväg, och det är inte ens turistsäsong, crazy stuff! Vi passade även på att springa in på banken och beställa 2 biljetter inför söndagens match av en italienare med bristande engelska. 
Men han lyckades kläcka ur sig att det är bäst att gömma biljetterna då man inte vill riskera att bli nedslagen och rånad eftersom matchen redan då var näst intill slutsåld.
Efter det åt vi min första italienska pizza, mozzarella istället för vanlig ost, magiskt. Efter ytterligare en stunds vandring för att bekanta oss med staden drog vi tillbaka till hotellet och sov, kl. 16, mitt på ljusa dagen, men det behövdes för att vara fit för resten av dagarna. 
Vaknade igen kl 8 på morgonen dagen efter, 16 timmars sömn rikare. Låter nog som slöseri av tid i en stad som Milano.

Dag två startade med fantastisk hotellfrukost för att sedan gå ut och göra stan. Först begav vi oss mot Doumo di Milano, katedralen i Milano, var annars? 
Vi mötte upp vår extra ryss för dagen och gick runt, in i och upp på bygget. Fantastiskt tjusigt ställe! 
Vi klättrade runt uppe på taket tillsammans med ett hundratal andra turister och ursikten var inte dålig. Har väl x antal bilder men besparar er lidandet, resten finns på Face.
Efter det blev det häng i fotbollsshoppen intill. Bra mycket bättre än Prada, Armani m.m.

En stund senare och några euro fattigare gick vi runt och titta in shopping distrikten, bland annat 
Galleria Vittorio Emanuele II, inga dåliga ställen, flådigt värre. 
En syn som denna var ingen ovanlighet.. 
Efter det lyckades vi äta lunch/middag för 79 euro, tråkig turisttaxa och tråkigt överpris på en riktigt tråkigt ställe, aldrig mer. Senare fortsatte vi vår upptäcksfärd med att gå på utställning, Pablo Picasso-utställning på Palazzo Reale di Milano, kungliga palatset i Milano. Här var tydligen stället att vara på för alla konstintresserade, kände mig aningen felplacerad.. Men å andra sidan, någon gång ska man väl vara kulturell?
Senare kika vi in Castello Sforzesco ett stort citadell mitt i staden, fullt av museer och annat kulturellt. Tyvärr inga trevliga bilder då det var på kvällen. Eftersom vi ändå var i närheten passade vi på att ta vägen förbi Porta Sempione, Arco della Pace, eller även kallat Triumfbågen eller Fredsbågen. 
En av många "must-see"'s, även på kvällen. 


Dag tre ägnade vi åt att besöka ännu fler trevligheter så som gamla kyrkor och annat tillsammans med en hel del shopping, souvenirer etc. Värt att nämna av platserna var väl la Basilica St.Ambrose, en gammal basilika, eller kyrka, byggd på "The Martyrs' Cemetery", först byggd runt år 380 e.Kr.
Värt en titt om man gillar antik historia. Efter en kvar blev alla utkörda av en gammal italiensk dam.Senare var det dags för, enligt mig, resans höjdpunkt, använda biljetterna vi köpte första dagen där nere, AC Milan - Juventus på Stadio San Siro!! Ingen liten byggnad, har nog aldrig sett något liknande.
Magiskt är väl ordet som beskriver det hela i efterhand, kommer kännas svårt att gå på en Elfsborgsmatch efter det här. Ta sig till och från arenan var ett projekt i sig, så kommer aldrig någonsin gnälla efter en match där hemma då runt -10.000 pers ska hem om man jämför med 86.000 italienare. 
Själva matchen var helt okej, stämningen var magisk, Milan vann med 1-0 och jag tillsammans med resten av Milano var ytterst nöjda. Undrar om jag någonsin kommer uppleva något liknande på en fotbollsarena igen?

Sista dagen i Milano efter utcheckningen bestod av springande i affärer för att fördriva tid. Vi hittade även en och annan plats vi inte sett hittills och skickade några vykort. Man är väl en äkta turist?! Vid 4 tiden var det dags att bege sig med tåg mot Malpensa för hemresa. Allt gick prima bortsett från några timmars väntande på flygplatsen, men strax efter 00.00 i måndags natt var vi hemma i Reutligen igen. 

Vi båda var nog riktigt nöjda med det hela och vi får väl se om man hinner bege sig ut på äventyr igen innan det är dags att flytta hem. Tiden går alldeles för fort och nu är det snart exams, plugg var enda ledig sekund bortsett från just nu när jag skriver detta inlägg..! 
Den 18:e December skriver jag exam i International Markering och den 19:e är det exam i både Supply Chain Management och Intercultural Management.. bäst att jag pluggar på!

Nästa vecka ska jag representera Borås Högskola på en mässa på Universitetet som anordnas för studerande som är intresserade av utbytesstudier, känns riktigt seriöst. Bäst jag skärper till mig!För övrigt så skall jag, när jag kommer hem till Sverige igen, bli mentor för en inkommande utbytesstudent i Borås. Vet ju själv hur mycket hjälpen här nere betydde för mig i början.

Som avslutning, trevligt tittande för er som inte redan sett. Over and out!

Julpyssel och mentala förberedelser för hemfärd

Hej hallå i stugorna!
Medan ni förbereder er inför första advent, är vi i full gång med att förbereda vårt lilla julframträdande som kommer att ske på ESEI Maria Ulrich den 12e december. Under veckan som gått har vi börjat pyssla inför vårt lilla luciaframträdande, det har målats pepparkaksgubbar och tomtar.  Av ståltråd, plastkorkar och en bit kartong håller en luciakrona på att framställas.
Man tager vad man haver när man har ett hållbarhetstänk i ryggraden ;)
Karro och Jenny med vårt fina julfönster
Sofia ser till att Jenny gör det hon ska ;)
In the making of the three Gingerbread men/women
En av kandidaterna till Bernardim Ribeiros Lucia


Matilda och Jenny har varit på teater med sin förskola. Det var en teater om en resa i människokroppen, barnen tyckte att den var lite läskig men rolig.


De vita blodkropparna kämpar mot de gröna bakterierna
Förskolan håller även på att förbereda sig inför julavslutningen. Där det övas på ett framträdande tillsammans med barnen. Varje år samlar Santa Isabel in pengar till välgörande ändamål, i år ska de samla in mat till de hemlösa.

På Karolin och Sofias förskola ska det förberedas inför julfirandet kommande vecka. Verksamheten pågår som vanligt. Inne hos Sofia förbereder de en liten filmsnutt om barnens vardag. Sofia har fått i uppgift att filma olika moment som visar hur en dag kan se ut på avdelningen.  Detta ska sedan visas för föräldrarna på ett litet möte innan Sofia åker hem. Inne hos Karolin har de just nu hösten som tema, där barnen målar löv med höstens färger.

Vi har även haft Karolins kompisar, Ida och Caroline på besök. Tillsammans med dem har vi ätit gott på Hard Rock café, och visat dem Lissabons nattliv. Karolin har även varit deras personliga guide, och visat Lissabons små smultronställen.
Fem glada tjejer på ett favorithak, Biarazzzzzza
Karro, hennes kompis Carro med C och Fia
Janet, NakenMatilda och Idahoe  


Med endast fem dagar kvar på våra praktiker förbereder vi oss för avsked av våra kollegor och barn. Detta kommer ske med blandade känslor hos oss då vi har varit i våra barngrupper så länge och trivs i Lissabon. Men nu är vi redo att fira jul med våra nära och kära. Vi förbereder oss även mentalt för den svenska kylan nu när den "svenska" hösten har kommit till Portugal.

Imorgon kommer vårt sista besök till familjen Ribeiro. Vi välkomnar Fias bror, Daniel och hoppas att han får en trevlig helg hos oss. Han är extra välkommen då han kommer med pepparkakor och Chooooooklad. Godiset som tjejerna hade med sig förra helgen är nästan uppätet ;)

So long
//Fia, Matilda, Jenny och Karro

Thoughts and reflections.

I have been around in a few places in the world, so I would like to think of myself as a worldly person. Kenya has ben an experience not to be forgotten. There is a large middle class that have, by Kenyan standards, a reasonably good life. There are the very wealthy that live in gated communities in large houses, and then there are the poorer rural areas. There are clear signs of direct poverty in the cities. There is a caotic feeling to everything here. A feeling of everything in the country is about to fall apart and society stop working. It doesn`t though, and it all works, albeit rather haphazardly.
Matatus are a good example of this. They leave the central assembly area in the town when they are full, there is no timetable. They stop to pick people up at the side of the road, there are no bus stops. They are never full, so even if you are squashed up inside there is always room for 2 more. Check out on YouTube Michael Macintyre in his stand up about the London Underground during the rush hour (I think its called "public transport"?) Multiply this by 10 and add that people talk to each other, and that there could be chickens in there too!!!
One of my lasting memories of Kenya will be women bent double working. Either cleaning our house and washing our clothes, or working in the fields weeding between the rows of beans and maize. They were outside of College bent over, working their way up and down long rows of greens, for what I was told was about 12kr (1 pound) a day!!! Our cleaner gets about 35kr for about 3 hours cleaning the house and washing my clothes.
Another lasting memory will be the the numbers of people that walk along the roads. It maybe sevaral kilometers from anywhere, but there are always people walking along the road. They cycle too, on bikes that look like they are out of the 1950`s with big loads of all sorts strapped to the backs of them. It could be 20 water cans, or great bundles of grass for their cows, or boxes of lord knows what? The women also carry heavy loads too. They have bundles on their backs and carry them with a strap over the tops of their heads. They may even have a baby in a shawl tied to their fronts as well!!!
It is a strange thought that the road outside College is the Great Northern Highway, and runs from Cairo in the north to Cape Town in the south. So if these people that walk along the roads just kept going they would reach the tip of Africa in the south, or the Mediterranean in the north.
(I keep thinking about Micheal Macintyre and laughing to myself!!! The bus route in the snow, or Scottish money!!)
The greatest single memory will though be the Kenyans themselves. Never before have I met such friendly people, or so helpfull either. They can look at you as an oddity sometimes if they are not used to white people, but I have never felt any threat or illwill from anyone. They are nearly always happy and cheerfull. I can hear the cleaning staff washing up in the staffroom kitchen right now - singing! They always greet you with a smile and a hand shake, and seem genuinly interested in you and where you come from. It is a shame that most of them will never travel or experience where I come from, but maybe that will keep them from becoming anything other than Kenyan? It`s good to be Kenyan!!!






 

2012-11-27

Demorcracy in action!!?

There have only been 3 Presidents in Keya since independence in 1963. The current one has only been sitting for 10 years, so you can understand that democracy hasn´t worked that well for the 40 years previously. The first was Kenyatta and the second was Moi. They made sure that they never lost an election!! When Moi lost 10 years ago he was angry and shocked. The new constitution in Kenya now means that a President can only sit for a maximum of 2 terms, USA style. There will be an election next march. Now, to my point. I have worked as a teacher in social studies for a whole school year for a class of year 8´s and we looked at the election process and how the Swedish parliament works. In Kenya it seems to me that a candidate can jump from one party to another just because that party is doing better in the polls? They leave one party and join another all the time. I taught my pupils that having a credible and working opposition is a vital part of democracy. They make sure that the Government does´t do anything silly or mis-use its power. If candidates change party to the one that is most likly to win, then how can there be a credible opposition and therefore a working democracy?? Can you imagine David Cameron changing to the Labour party, or Fredrik Rienfeldt changing to the Social Democrates just because it looks like they will win. Politics becomes purely personality and not policy.Two of the leading candidates are even charged at the International Courts of Human Rights in The Hauge for inciting tribal violence, which lead to many deaths, after the result of the last election became known. How about having a President like that on a State visit to the UK or Sweden?!!
I´m at the moment at College Primary helping the class 8 in revision for their national exams next week. I asked a eacher here what will happen to the pupils after the exams? He said that only about 10% will go to the schools of their choice. The others will settle for another school. The best schools are spread all over Kenya, so all good secondary schools, infact nearly all secondary schools, are boarding schools. There are three tiers of secondary schools in Kenya. There are the national schools that give a good education and possibilities, then there provinsial schools that are not as good. Lastly there are district schools that see most pupils drop out and are not considered very good. The competition for places at the good schools is very tough and can be life changing!
A little observation before I sign off this time. Satelite dishes here in Kenya point straight up the sky at 180 degrees to the ground (but usually on roof tops of course)! At home they are almost at 90 degrees to the ground.


  

2012-11-25

A teachers outing.

On Thursday all teachers from College Primary School and all other staff and Goveners too, went out to a Conference Hotel and had a day out. The hotel was very exclusive and weel kept and College Primary had booked a meeting room for 40 people. It all looked very colonial, with lawns and tables, waiters walking around and a large biulding behind.
We were meeting at 10 O´clock. I met the Principle at 9 in the town so that I could find the place, called The Golden Palm. We had to go into a bank first, then we walked about 15 mins outside the town to the hotel. We were there at about 9.45 and sat at a table and waited. We looked at the conference room that had been booked and asked that it be rearranged so that there would be no "high table" because the Principle doesn´t like them. Now we are on to "African time" agian. People didn´t arrive untill between 10:30 and 12!!!! Everyone just sat around, or walked around the hotel grounds. Even thiugh some were sat for a couple of hours, noone ordered anything. If it had been Europe people would have sat in the gardens and had coffee, a soda or a beer in the heat of the day.
They were in the process of building a new hotel annex, and this one had a swimming pool!! This caused much admiration and excitment. The odd thing was though, that the annex was not even half finished and the whole place was a building site, but that the swimming pool was finished and full of water!! Another thing that was different to Europe was that we just walked into the site. No hard hats, no boots, no fences, just walk in and take a look whilst work was in progress!!
The conference meeting got under way at around 12:30 I think. There were speeches and of course prayers. There was a guest speaker that was very good. He spoke about anything being possible. He unfortunatly mixed English and Kiswahili (as is quite common here in everyday life) so I didn`t get everything. He would be good to have as a guest speaker in Sweden because his experiences are so completly different to any problems that anyone in Sweden has ever had, and he overcame them! He works as a motivator in schools. Another thing that would be good to have in Sweden to motivate our pupils!
By the time all the speakers were finished and we had taken a group photo I was extremly hungry. It was about 3 O ´clock by then. the food was the typical Kenyan, and very good. One thing I found hard to eat was something that we got with our tea before the meeting. It was a "cake" sort of thing, but when I bit into it , it wasn´t sweet, but rather tasteless and dry. I asked what it was and that said it was arrowroot?
There was another mazungo there. She was a German girl that was a volunteer at a church school in a village not far from College. She was there becuase she knew one of the part time teachers that works at College Primary, but is based in the church school. The principle also goes to that church I think.her name was Eliza. It seemed to be quite exotic with 2 mazungos (or in Kiswahili the plural of mazungo, is wasungo). She must be quite new to Kenya, because I heard that she got African tummy from somewhere?
The part time teacher, called Teresa, teaches what I have heard talked about in schools in Sweden as a subject that ought to be taught, but that noone has the competence in - Life Studies. Sorely needed in some Swedish schools (and I suspect in english ones as well?)
When we were actually sat in the conference room having the meeting, it felt very much like it would have done in Sweden.There was a good atmosphere and the Principle made everyone sit next to someone else that theý didn`t usualy sit next to. All in the name of group bonding. I recognise this from Sweden and it set the tone for the rest of the meeting that was designed to bond the group.
Teachers are maybe not so different from one another anywhere in the world?

2012-11-21

Fadosång, grodsång och chokladbollsbakning

God kväll!

Idag är det exakt en månad kvar här i Lissabon. Uppdatering från följande vecka kommer nu.

Sofias föräldrar har varit här på besök och de har upptäckt nya delar av Lissabon. Det var en lyckad helg. Vi andra tre har roat oss med Karros kompis Mirna som åkte hem i måndags. Helgen bestod av en blandad kompott, sol, regn, fest, shopping och även ett besök på en Fado-restaurang. Besöket här var stämningsfullt och mysigt. Fado är en speciell musikstil som är en del av den portugisiska kulturen.

Den galna, men trevliga taxichauffören som tog oss till Fado-restaurangen och dessutom följde med oss in och fixade ett rabatterat pris.  

I skolan fick vi förra veckan reda på att vi ska göra ett framträdande på skolans julavslutning, där vi då tänkte gestalta vårt Lucia firande i Sverige. Detta ska vi fortsätta med i morgon. Vi ska använda oss av de uttryckssätt som vi lärt oss under terminen.

I måndags var vi fyra på bio för att få se sista Twilight filmen. För er som inte har sett den, gör det!

Igår var det match mellan Benfica och Celtic. Jenny och Sofia var på plats mellan de galna portugiserna och männen i kilt. Need to say more? Det var väldigt mäktigt att vara på plats där EM-finalen spelades år 2004. Igår fick vi reda på att det var 47.000 pers på arenan och då var det långt ifrån fullsatt.

På förskolorna har vi under veckan:

I tisdags hade Matilda och Jenny en Power Point presentation för barnen på deras avdelningar, där de visade bilder från Sverige och deras närmiljö. Samtidigt hade Sofia Mini röris med sina två-åringar, där hon lärde dem dansen och sången till "små grodorna", detta tyckte barnen var mycket roligt.

Idag bakade Jenny och Karolin chokladbollar på deras förskolor, resultatet var blandat då ingredienserna inte riktigt är samma här som i Sverige. Men barnen tyckte det var spännande att baka.

Chokladbollsbakning



Det här är inte en chokladboll... Det här är en av grisfötterna som Karro och Mirna råkade beställa in under ett restaurangbesök.  Ingen trevlig överraskning! Mirna var artig och åt, men Karro fegade ur.

Imorgon får vi ännu ett nytt tillskott i familjen. Då hälsar vi Karros vänner Ida och Carro varmt välkomna!

Ha det så bra där hemma!

Kramar från Jenny, Matilda, Fia och Karro









2012-11-20

End of term celebrations

Term at College Primary ends for almost all tomorrow. There will be a few speeches and the teachers will wish everyone a good holiday. The pupils will get to go home early. How early is hard to gage because "African time" is not an exact art form. I asked when I should arrive in the morning and the reply was, "around 9".  If something is said to start at a time, you can almost be sure that it will be at least an hour later. Victoria should go with some college teams to another college to play sports. The busses were sceduled to leave at 5.30am. Victoria, being European, was there at 5,30am. However, nobody else was!! At 6.30am eveyone was still drinking tea. I think they left at around 7!! Another time Sebastian was told that a football match would start at noon. 11.30 he was ready- but there was not a team mate in sight. At noon he finally saw someone he recognised who said that the game wold be in about an hour. It was just that we were stood right next to the football pitch, and the ladies game had just kicked off!! That must mean that for the next 2 hours the pitch was unavailable?! Did he realise this? "African time" is fluid it seems.
However, back to the blogg!. Today there was an end of school celebration for the class 8 pupils that will be going next term to secondary school after their exams. It was quite an eye opener. In Sweden end of school celebrations are not supposed to refer to religion in content or in context. It has been traditional to hold these celebrations in a church, but recently that has been frowned upon because there "maybe other religions in the school". It is even frowned upon to salute the swedish flag because that could mean that you are a nationalist and therefore it follows that you are a neo-nazi and racist!!! Swedish attempts at being soooo neutral, gone mad!!!!
Anyway, the celebrations at College Primary were all about religion. 2 and a half hours of song, prayer, speeches and sermons. It was interesting to see how it was done here and I was a little surprised to find the same atmosphere here as there is in Sweden on such an occasion. In the classroom where class 8 were gathered before going in to the assembled parents, teachers and class 6 and 7 pupils, there was a mixture of excitment, reverence, sadness and expectation. So it is in Sweden too, when year 9 leave school to go to upper secondary for the last 3 years of their schooling.
Class 6 sang a song that I had helped with. and they did it very well. Each pupil from class 8 came forward with their parents and recieved a lit candle and the parents said a word or two. There are 70 somrthing in class 8, so this took a while. A Canon from the Anglican church gave a sermon and blessed each pupil. Yes, it took a long time, but it isn´t for us to get bored, it is for the pupils that are leaving to have a good day, and I think they did!
Next week they have to actually come back to school, but they will be the only pupils there along with a full complement of teachers, and me, to help them with final preparations for their national exams.which take place between the 3rd and 5th of December. That is how important these exams are, that the school is closed, and for a week all the teachers will be just helping class 8.
On Thursday there will be no pupils at school, so all the taechers, and I am seen as a teacher (here at least, if not by the special needs department at Borås University), will be going out somewhere to lunch. I`m looking forward to that.
Victoria and Sebastian are going on another Safari tomorrow, so I will once again be alone in the house. They are returnibg on Friday, so it isn´t very long.

 

2012-11-19

Exam time

Today I sat for 2 hours and 15 minutes as an exam monitor, whilst pupils from class 5 (swedish year 4) sat an exam in social studies and CRI (christian religous instruction). Many of these pupils are only 1 year older than my daughter Cecilia. 2 hours 15 ninutes was a long time for them. Many of them were finished within an hour, but they all sat quietly without disturbing the others for the whole of the remainder of the exam! That would not happen in Sweden, not even if you ask them to be considerate to the others still writing. As soon as they are finished in Sweden, they want to leave. This shows great disciplin on the part of the Kenyan pupils. It also shows that they know how important exams are in Kenya and they know how to behave. It is however a double edged sword. Pupils in Kenya do as they are told and learn what they are told to learn in order to pass exams. They know what is expected of them in a given situation, in this case an examination. However, if you were to ask them to put what they have leant into another context, I´m not sure they would be so good at it. Swedish pupils are taught to think for themselves, to be individual but inside the collective (society). They are told to question and to be critical. It somtimes undermines the authority of the teachers (especially those teachers thay don´t have an air of authority), but the pupils gain a much deeper understanding of what they learn. I was in a lesson here at College and heard students answer questions that sounded like they were quoting from a book. Even the tone of their voices sounded like they were reading a prepared speech. I wonderd just how much they had learnt from reading their books and how much was just recited? Being able to put your own words to what you read means that you have taken in what what you have read and hopefully learnt it too. It seemed that they hadn´t. It is a problem when an education system is so geared towards exams. Learning for the exam becomes more important than learning to know!
There was also a brighter experience today at College Primary. There is going to be some kind of concert for parents with children in class 8. It is class 8 (swedish year 7) that have sat the exams that really matter, as the results determine which secondary school they can attend after the long break over Christmas. Anyway, there was a group from class 6 that were practicing a song. I brought up the song on youtube and they sang along really well. They only had 30 minutes practice, but they got the hang of it really quickly. There were about 10 pupils that will sing for the parents tomorrow!!!
This evening there were 4 of them that came to the house and wanted to practice some more, so I let them in and they sang.
All the students from College have gone home now so I am using the 2 weeks I have left here to run a little. It is easler now that there are no young Kenyans sprinting round the track like Olympic champions making an old white man look like a..... well, white man!!!!


 

2012-11-18

Snöstorm, Amsterdam, Zoo och livet!


Lite sent att uppdatera nu men tiden flyger verkligen förbi här nere. Eftersom alla inte vet vad jag håller på med här nere så får jag köra en kortare uppdatering från senaste tiden!

För några helger sedan åkte vi till ett av slotten här i närheten, Schloss Lichtenstein, mitt i årets första snöstorm.
Med 1500 meters "klättring" längs en sluttning upp till slottet på toppen av en klippa så var vi alla överens om att det var de mest äventyrliga vi gjort hittills här nere i Tyskland. Hälften höll på att stryka med på vägen upp och andra hälften tappa vi bort på vägen ned, de tog taxi istället!... Hur som helst, väl där uppe gick vi på slottstur och vi tog självklart x antal foton som de turister vi är! 
Innan vi klättra ner igen åt vi den godaste maten jag ätit hittills här nere. 

Dagen efter, på söndagen, hoppade vi på tåget norrut mot Köln, för att sedan åka mot Amsterdam. Men eftersom vår skjuts till Amsterdam inte gick förrän på kvällen så spenderade vi några timmar i Köln. Vi tittade på Kölnerdomen, en katedral som en gång i tiden var världens högsta byggnad. 
Vi hann även med att äta ute, gå på chokladmuseum...
... och se Playboy Club Köln innan det var dags att hoppa in i bilen med holländaren Klaus. Väl framme i Amsterdam tog vi in på vårt hostel, International Budget Hostel, där jag spenderade två nätter tillsammans med mina reskamrater som bestod av fyra ryssar och en spansk tjej. Förhoppningsvis slipper jag bo på ett hostel som detta igen...
Under tiden i Amsterdam hann vi med att åka på en båttur i kanalerna, besöka Coffee Shops.... 
.... ,se Red Light District och resten av staden, både dagslivet och nattlivet. 
 Cyklar överallt....
 På tisdagen begav vi oss hemåt igen och var tillbaka i Reutlingen framåt kvällen. Det var ännu en lyckad resa, Europa är mindre än man tror!

Förra helgen åkte vi till Stuttgart för en heldag på Porsche Museum och Mercedes Benz Museum. Då jag inte är speciellt intresserad av bilar bortsett från att jag gärna skulle köra en dyr och snabb bil så hade jag inga höga förväntningar. Vi startade med att besöka Porsches Museum som ligger i närheten av deras kontor och försäljningsområde strax utanför Stuttgart. 
Efter en och en halv timme bland bilarna var vi nöjda allihopa, speciellt jag då jag fick spendera kvalitetstid med min favoritbil, Porsche Panamera. En dag ska det bli du och jag... en dag! 

Efter en lunchpaus på en restaurant i centrum åkte vi till andra sidan staden för att besöka Mercedes museum. 
Det var modellen större och man kunde följa utvecklingen från den första bilen till dagens moderna bilar. Vi spenderade nog runt 2 och en halv timme där inne men höjdpunkten var besöket i försäljningsdelen då vi kunde provsitta nya bilar. Hur som helst så hade vi alla en trevlig dag än en gång, och på kvällen firade vi Faisal's födelsedag med en något för vild ute kväll/natt..

Då jag har svårt att ta mig tid att skriva om vad som händer här nere väljer jag bara att skriva kort om utvalda delar. Nu börjar skolan dra igång på allvar med, snart dags för exams här nere. Jag har redan vart här nere i över två och en halv månad.. hemska tanke att jag inom en alldeles för snar framtid ska bege mig hemåt!...

Idag åkte vi till Stuttgart igen, boys day off! Åtta grabbar, ett Zoo och soligt väder, vilken söndag, kvalitetstid! Tror vi var mer exalterade än småbarnen!
 ..
 ..
 .. :)
Tills nästa gång, take care!

2012-11-13

Kastanjer och sjukhusbesök!

Hej!
Idag har det varit kastanjefest på Sant Isabels förskola (Jenny och Matildas). Alla avdelningar på förskolan var på plats för att ta del av ett drama och kastanjeätning.  

Till vänster ser ni en kruka (full med hål) som kastanjerna rostas i över glödande kol.

Till höger ser ni musikläraren som spelade bakgrundsmusik till dramat. Förskolläraren i vit tunika förbereder och ger instruktioner att följa under föreställningen.


Berättelsen om Sao Martinho 
Martinho var en tapper soldat.  


Under ett hemsk åskväder var han
ute och red och patrullerade.




En fattig man ropade på Martinho
och bad om hjälp från kylan och regnet.
Godhjärtad som han var, tog Martinho sin
stora varma mantel och delade den mitt i tu
med hjälp av sitt svärd.
Och la den runt den fattige mannens axlar.
Mannen tackade Martinho och prisade honom.
Efter en stund kom solen fram och värmde upp jorden
så att fåglarna började kvittra.

Sedan denna dag har folket hyllat och firat Martinho.




Här nedan ser ni bilder från dagens fest. Personalen på förskolan fick även vin. Dock inte så mycket.
Ni ser även bild på rostade kastanjer och ett barn mitt uppe i att skala.




Detta har också hänt:
Jenny och Sofia har varit på IKEA i helgen och köpt kakaobollar och julmust. Samt fått i sig en rejäl portion köttbullar och potatismos med lingon.

I går (måndags) bytte vi förskolor. Jenny och Matilda var på Sofia och Karolins och tvärtom. Det var intressant och se hur det vi berättar för varandra ser ut. Men det är svårt att få en bild av hur det verkligen är när det bara är byte en dag. Vi anser att det hade varit mer givande om bytet varit fler dagar.

Strejkplansch.

Imorgon är det strejk (igen). Då kommer alla transportmedel vara nerlagda. Sofia, Karolin och Mirna (Karros kompis) kommer ta sig ner till centrum för att ta del och titta på demonstrationerna. Det kommer inte vara så många barn eller personal under morgondagen på förskolan då det kommer bli svårt för många att ta sig till jobb och skola. Jenny och Matilda ska till sina avdelningar då den förskolan inte kommer att "drabbas" av strejken lika mycket.

I helgen kommer Sofias föräldrar och Mirna är kvar helgen ut. Så det kommer bli blandade aktiviteter i helgen.

Ja nu ikväll så har Jenny varit på sjukhuset och Sofia var med som personligt stöd. Efter att Jenny höll på att svimma då det skar i hennes mage och ett gäng AT läkare hängde över henne när hon låg på britsen så har hon nu kommit hem och är hel. De beskriver besöket som ett Grey´s Anatomi liknande avsnitt då Sofia var Jennys person och dr Bailey kom in och räddade situationen.


Vi har idag fått reda på att Matilda kommit på andraplats på Halloweenfestens bäst-utklädd-tävling. Priset var gratis scooterhyra för en helg. Grattis Matilda, enjoy!


Annars är allt som "vanligt" och vi kommer hem om 38 dagar, så vi ses snart!

PUSS och KRAM / Matilda, Karolin, Sofia och Jenny